mina år som diabetiker

tänkte att det kanske kunde vara intressant att läsa hur mina 7 senaste år har varit. ->

det var 2007, jag var på astrid lindgrens värld med familjen + sofie.
det var då allting började.. från att vara en glad, sprallig 7 åring blev jag istället en trött, irriterad 7 åring.
jag var så himla trött, att jag bad om att få sitta i en sån ”vagn” man kunde dra och typ ha väskor i. först fick jag inte, för det var trotts allt jag som verkligen ville dit och då var det ju meningen att jag skulle kunna gå och va med på allt som hände i stort sätt. mamma trodde bara att det var som jag var trött och absolut inte ville gå utan ville sitta i en sådan bara för att lixom. men efter mycket tjat så tog vi en sån ”vagn” och jag fick sitta, något gladare blev jag. timmarna gick och det var inte så mycket med det, sen skulle vi äta. självklart fick jag välja något riktigt gott, men åt ytterst lite. 3 pommes, det var min middag.
på vägen till hotellet sen köpte vi godis, och jag verkligen älskade godis. men tror ni jag åt något? – nej. absolut ingenting.
det enda jag gjorde var att dricka och gå på toa.  jag var så sjukt törstig och kissnödig, exakt hela tiden.
vi tänkte inte så mycket på det, utan trodde bara att jag drack mycket för att jag var ute och rörde mig mycket, var igång hela dagarna osv.
påväg hem från astrid lindgrens värld köpte vi en fanta som vi skulle dela på i bilen då vi hade många timmar hem.
ego som jag var svepte jag nästan hela själv, förstår ni nu hur sjukt törstig jag var? haha
dagen efter vi kom hem så började skolan, jag gick dit som alla andra och var med på allt. men när jag lämnade skolan rulla inte bilen hem.. den rulla till sjukhuset.
vi kom dit och vi berätta allt, att jag drack och gick på toa jätte ofta samt att jag hade gått ner väldigt mycket i vikt på kort tid.
jag fick då ta en ”sticka” och tvingas kissa på. men självklart ville jag inte, även om jag var sjukt nödig. efter några timmar gav jag mig och fick kissa i en burk, och mycket riktigt visade det sig att jag hade diabetes.
under de fem dagarna fick jag ha fyra kanyler i armarna, ta sprutor både i magen och skinkan, ta massa blodsocker och dricka äckligt mycket mjölk på nätterna.
jag kom hem och påbörjade mitt  nya liv som diabetiker. som 6 åring var det självklart inte lätt eller roligt överhuvudtaget. men det funkade och jag fixade det galant. hade mamma med mig i skolan i 6 månader sedan hade jag assistent. efter 3 år med 7-10 sprutor om dagen övergick jag till insulinpump och bytade nål varannan dag istället och jag är sååå himla glad att jag valde att ha pump istället. det var en sån lättnad, att slippa ta så många sprutor varje dag förändrade en del av mitt liv. så härligt! nu till hösten har jag haft pumpen i 4 år och jag stormtivs. idag besöker jag sjukhuset var tredje månad, kollar vikt, längd, min mage, känner på halsen, mitt HBA1C (genomsnittsvärde, alltså blodsockret under dom tre månaderna), bytar nål varannan dag och tar stick i fingret ett antal gånger om dagen och kollar också ögonen vart tredje år då synen KAN försämras om man sköter sjukdomen dåligt. även om jag är så sjukt trött på denna äckliga diabetes så får man ändå tänka positivt och vara glad för att jag inte råkade ut för värre sjukdomar. jag är ju trotts allt en helt vanlig person, bara att jag har en dålig bukspottkörtel och får gå med en nål ochkoppling på magen samt en klumpig pump hängandes på byxan. och även gå och släpa på en väska med blodsocker, druvsocker, någon frukt och akutspruta fall i fall jag skulle svimma vid för lågt blodsocker.
just nu är det enda man önskar sig att få vara fri från detta, eller åtminstone få prova på att vara ”helt frisk” för en dag, då jag verkligen inte kommer ihåg hur det var.
man får väl helt enkelt hoppas på att dom hittar en lösning på det hela, så man blir någorlunda frisk och slipper ha detta hela livet.