Bild från google. 
Jag får alltid mardrømmar om jag sett en læskig film aldrig annars men nu sista tre nætterna har jag haft jætte jobbiga drømmar. Den førsta var att jag blev skjuten i halsen och ingen ville hjælpa mig och det blev bara værre och værre, så jag sprang omkring i mørkret och førsøkte hitta ett sjukhus, nør jag væll hade funnit ett så ville inte dom heller hjælpa mig. Den andra var att jag var ensam i ett gammal hus som var fuktskadat och skulle rivas men jag bodde dær, ensam. Jag skulle till skolan och hade panik før jag hade glømmt mina klæder och hittade dem inte så jag var sen och æven i den hær drømmen var det ingen som kunde hjælpa mig och det var mørkt, kallt och jag skakade kommer jag ihåg. I drømmen jag hade inatt var vi først på en kryssning och dær var det visserligen folk till en børjan men det blir liksom værre och værre dær med. Alla førsvann och jag blev avslæppt før jag skulle møta Fredrik på en fest men han fick inte gå ifrån sina kompisar så jag var tvungen att finna vægen sjælv i mørkret och kylan. Nær jag funnit vægen kom jag fram till att den ledde genom den gatan som var værst i stan på tjuveri och annat dumt och jag var tvungen att gå igenom den før att komma fram. Så jag fick vælja genom att stå kvar och frysa hjæl eller bli rånad och førmodligen slagen.
Vad jag får ut av detta ær att jag enligt internett kænner mig ensam och lie rædd. Jag har inre konflikter och jag saknar gemenskap. Visst det stæmmer till en del men att det ska visa sig i drømmarna ær ju jætte jobbigt. Hur ska jag gøra ikvæll da? Jag vill ju inte sova nær jag får sånna drømmar! Jag ær ju så extremt mørkrædd också.. Uff