Första gången jag någonsin slängde mig in i bloggvärlden var för cirka 3 år sedan. Raderna har varit glödande heta sen dess. Tills för 2 månader sen, då sprack allt. Det var som att någon kapade av mig mina ben. Tänk er själva, du har skrivit i 3 års tid, mening efter mening, inlägg efter inlägg och puuuf allt är borta. Dock för en sekund. Det blir ett beroende till slut, man måste skriva av sig.
Sidan jag bloggade på är nedlagd för stunden, på grund av ”renovering”. Den ska komma upp i vår. Det är vår nu, men jag har inte sett skymten av att sidan kommit upp. Men det är ju fortfarande en månad kvar av våren. Så jag håller tummarna på att jag får återvända. Till dess vill jag börja om på en ny kula, hitta ny inspiration.
Vilket jag hoppas på att finna här, dock går jag på sylvassa nålar. Jag saknar den sidan otroligt mycket. Ingen snack om saken. Jag blev nämnd till topbloggare och befann mig på första plats. Besöks siffrorna växte och växte, vilken känsla! Jag skrev aldrig för någons skull, utan bara utifrån mig. Men ändå ville jag ge mina läsare något att läsa varje dag. Och jag har varit oerhört tacksam över alla som velat följa mig och min vardag. Mina upp- och nerdagar.
Skratt och tårar som funnits inblandade, mina känslor som jag kände. Allt som någonsin kom att dyka upp inom mig skrev jag ner. När den här sidan stängdes ner fick jag lite av vad jag kallar ”tuppjuck” (Skrattar) Ja, ni hör ju själva hur det låter, det var ganska bokstavligt. Jag hade ju lite av ett beroende, så jag starta upp en ny blogg som blev min andra på en annan sida. Men kände att det inte riktigt var min grej. Fick inte den där känslan som jag vill ha när jag skriver mina rader.
Därför bestämde jag mig för att söka upp något nytt. Jag klandrar ingen sida för något, men just den sidan var inte riktigt i min smak, men jag kan även förstå att många väljer att blogga där. Helt klart. Den är ju bra på sina sätt och vis. Men den passade inte riktigt mig. Så jag hoppas att denna sida ska ge mig det jag just nu söker.. ny inspiration!