Tyvärr finns det ingenting som inte förvånar mig längre. Trist men sant. Det hela har bara blivit konstigt och ett stort missförstånd. Men vill man låta det vara på den nivån, så är det bara att acceptera läget. Men jag gillar verkligen inte det här, jag känner mig sårad och besviken, från botten till topp. Detta trodde jag aldrig. För det finns verkligen inget som kunde ha gått fel, detta är bara ett stort påhitt. Vilket gör mig bara ledsen. Men vill man kasta bort alla dessa år på något som blivit ett missförstånd, så visst. Fine, it’s done. Man kan tydligen själv bete sig hur som helst och inte alls tänka på hur det egentligen är från den andra sidan, hur perspektivet ser ut därifrån, utan man drar sina egna hastiga slutsatser. Sanningen finns där närmare än vad man tror, frågan är bara om man vill lyssna på den!