Hej!
Hittade denna bilden och förs tillbaka till min egna barndom som var fylld av operationer pga en kronisk benröta som spred sig tills man tillslut diskuterade att amputera mitt ena ben….Jag hade en enorm tur som fick ha kvar benet…Alla har inte det och jag är oerhört tacksam för det i dag….Läkarna i Borås lyckades få kontakt med en forskare i Danmark och en kirurg i Lund som tog hand om mig efter att Borås gjort allt de kunnat…På Lunds lasarett var jag med i en undersökning och ett forskar team använde mig som lite försöks kanin:) haha…De tog av mitt ena ben samt tog sedan benbitar från mina höftben och pusslade ihop ett nytt ben till mig…Otroligt! Inte sant?…
När jag slutade gymnasiet ville man ge mig handikapps jobb. Jag var 19 år och fylld av förväntningar och blev förnärmad av detta.Ursäkta…Jag minns hur upprörd jag var över att de änns nämnt det för mig…Jag förstår självklart att det var snällt av dem att tänka på mig.
Efter 1 år i USA som aupair tog jag jobb som servitris för att riktigt ”springa av mig”…Genom att röra mig hela tiden och inte sitta stilla fick jag ben muskler och det gjorde ju logiskt att benet blev starkare. Att vila fungerar inte alltid så bra…..I dag har jag inte ont.. Känner nästan aldrig av mitt ben och kan även gå i höga klackar idag….Kanske inte lika länge som alla andra och mina ben har en förmåga att svälla i bland pga den dåliga blod cirkulation som jag förstått kan förstöras när man opererar sig ofta…Läkarna kan säkert ge svar om sånt…Men vad gör det? Förr grät jag för att jag skämdes över mina ärr och mitt ben…Människor kanske inte alltid uttryckt sig så smidigt men I dag är jag stolt över ärren…Det är mina tatueringar och min livs historia…Jag är stolt över dem och kan driva om dem…Trots all smärta det gav mig så gav det mig också en otrolig styrka! Empati för andra och en hög smärttröskel!
Allt ont för något gott med sig brukar man ju säga…:)
Detta var under den 6:e operation innan man gjorde den riktigt stora. Mina hälar svartnade…Liggsår som man säger. Gudrun hette en av mina favorit sjuksköterskor som hade hand om mig ofta på den tiden….Minns henne en i dag då hon gav mig färgpennor som jag kunde rita med när jag låg där inne ganska ofta:)
Detta fotot gör mig glad…11 år gammal och som trots den smärtan som jag ständigt hade fann en otrolig energi och glädje….Något som följt mig i livet….Och vetenskapen att hur stor smärtan är så går den alltid över i alla situationer i livet…..Det handlar bara om attitude!!
Något som man också skall bära med sig är att det finns alltid människor som går igenom tuffare saker än vad man själv gör….och naturligt vis tvärtom också men vetskapen gjorde att jag som barn la gnällandet på hyllan och blickade framåt!
Mannen utan armar och ben…
Nick Vujicic
http://www.youtube.com/watch?v=H8ZuKF3dxCY&feature=related
Jag blir varm i hjärtat av honom och han är en man som verkligen visar oss alla att man verkligen kan resa sig i alla situationer!
Godnatt säger jag nu och inser att klockan rann iväg….
Natti natti!