Idag hade jag min absolut sista idrottslektion för gymnasiet. Det var simning och jag trodde helt ärligt att mina armar skulle gå av. Jag är medveten om att jag inte bör träna just nu, men det var den sista gången någonsin för min skoltid – och det kändes bra att få ett avslut på det hela. Nu har jag fått mitt betyg, och jag är glad över att det är över nu.
Förutom den glädjen så känns allt relativt deppigt just nu. Det faktum att veckans näringsintag inte har varit tillräckligt gör mig fundersam. Vad är det jag gör fel? Direkt efter simningen tog jag mina nötter som jag nu flyttat på tidsmässigt – för att ge plats åt en extra näringsdryck. Det gör mig egentligen ingenting, att ta en dryck extra – jag vet ju att det är nödvändigt för att öka i vikt. Jag, som många andra, är mest rädd för att tappa kontrollen över intaget. Jag läste någonstans att det finns ett väldigt speciellt tänk kring att man är unik. Kroppen kommer att anpassa sig och vikten kommer stanna vid ens idealvikt om man äter som man ska, ”men jag då? tänk om jag är annorlunda!”. Den tanken har jag brottats med ett bra tag nu – och allvarligt talat så tänker jag trampa på den från och med nu, vikten det vill säga.
Ja, tänk om jag är annorlunda – men det kan samtidigt vara som så att jag inte är det. Hallå, vi är väl människor med i princip samma förutsättningar? Och det där med kontroll, att vara rädd för att överäta – det kommer inte ske. Vi har väl trots allt kapabla till att ansvara över våra egna kroppar? Frisk och stark är bra, det är det vi kämpar för.