Efter backträningen i söndags och fem timmars vandring igår kan jag tala om att min gång idag är klart stapplig.
Eftersom jag hade några viktiga möten under dagen där jag ville vara representativ tog jag på mig svarta skinnstövlarna med höga klackar även om mitt förnuft skrek efter fotriktiga sandaler.
Fin får lida pin tänkte jag och åkte iväg. Eftersom jag tog bilen i all hast på morgonen så hann jag inte riktigt känna in hur pass ont jag hade.
Redan vid första stoppet då jag klev ur för att betala parkeringsbiljetten gjorde mina muskler sig påminda om att de idag gjorde skitont på ren svenska. En smärta från lilltån upp genom smalbenen, lår för att sedan sakta stråla ut i ändalykten.
Nåja, träningsvärk är ett positivt tecken och solen skiner även idag så varför jämra sig? Det är ju helt klart självförvållat och ett tydligt bevis på att här behövs mer träning. Tack och lov är det fortfarande långt kvar till augusti.
Mötena förflöt enligt plan och dagens lunch skedde på supermysiga och härliga Griffins vid Klarabergsviadukten. När jag satt och läste menyn slog det mig att, fan också jag går på Viktväktarna och jag får bara äta 26 pluppar om dagen. Viktväktarnas system att räkna points är bra, det går utmärkt att äta allt. Tyvärr är allt gott fullt av points och t.ex. en kanelbulle är 9 points dvs. en hel måltid …
– Vad vill ni beställa frågade den diskrete servitören.
– Lax utan potatis.
Kände mig sjukt nöjd med god mat och trevligt sällskap ända tills kaffet skulle serverades och jag föll för lockelsen av en chokladtryffel.
En sådan liten rackare kan inte innehålla så många Points tänkte jag och mumsade glatt i mig hela pralinen tillsammans med gott kaffe.
Diskret medan vi väntade på notan och jag pudrade näsan läste jag på Viktväktar-appen vad en sådan där liten rackare är värd i Points.
8 Points! Det är osportsligt!
Men eftersom jag är ute efter en ny livsstil och vägrar ge mig in i 5/2 dieter och annat enligt mig mambo jambo så är det bara och fortsätta försöka göra flera rätt val.
Jag vet ju egentligen vad som är rätt och fel att äta men ibland sätter man krokben för sig själv.
Imorgon är en helt ny dag och tack och lov så finns ett system inbyggt i systemet på Viktväktarna att det finns 49 extra Points att ta av under veckan. Att det är tisdag och jag redan ”bränt” tjugo extra pluppar får jag leva med.
Jag brukar fråga mig själv varje morgon vad jag behöver idag för att kropp och själ ska må bra., vilket jag gjorde även i morse.
Dagen mål byggde på en hälsosam dag utan stress med bra möten och glada barn.
Efter att ha summerat dagen blev det en tisdag fylld med härliga möten, en kelig katt som gjorde tydliga små tassavtryck på det nybonade golvet. En son som var skitsur efter skolan men blev gladare av sin lektion med rockgruppen.
Dottern vägrade plocka upp i sitt rum och skrek att jag var galaxens strängaste mamma för att sedan tvärvända och ville spela Monopol mitt i middagsbestyren. Outtröttligt tjatade jag som en gnu på barnen att de skulle göra sina läxor och fick tillbaka ett … snart… från tv-hörnan. När jag höjt rösten några oktaver och hotat med indragen veckopeng så började de ta fram läxböckerna.
När det äntligen började bli lite lugn och ro i lägret plockade jag fram Ola Skinnarmos nya bok, Till fots.
Där fick jag veta att om jag håller mig i rörelse varje dag så utlovades minst sju extra år att leva samt ett fantastiskt sexliv livet ut.
I inledningen skriver Ola Skinnarmo följande citat;
– Jag har aldrig varit trådsmal. Snarare brukar jag framhålla att en äventyrare bör vara glad, stark och fet. Då klarar man att gå långt.
Han har fattat grejen tänker jag förnöjsamt när jag slog igen boken.
Jag kommer att bli en bra äventyrare!