När jag stod och väntade i Ski stars shop i Åre för att hyra snowboard till dottern så fick jag syn på en broschyr från Fjällsäkerhetsrådet. Bläddrade nyfiket och upptäckte att de har ett uppdrag från Naturvårdsverket att ansvara för fjällsäkerheten. Surfade via mobilen in på sidan (www.fjallsakerhetsradet.se) och upptäckte att detta är en guldgruva av information om fjällen.
Jag gled in på en flik där jag lärde mig att vi har 29 nationalparker i Sverige. (www.naturvardsverket.se/Var-natur/Skyddad-natur/Nationalparker/)
Abisko nationalpark som jag kommer att besöka är den klassiska utgångspunkten för vandringar i Lapplands fjällvärld. Kungsleden startar här och jag kommer åka flyg från Arlanda till Kiruna. Ta en buss till Nikkaluokta och därifrån gå 19 km till Kebnekaise fjällstation. Sen är det ”bara” att gå upp för berget. 5-6 timmar tar det upp till toppen och lika långt tillbaka. Vägen är stenig, stenig, stenig, och därefter glaciärer samt passager som kräver stängjärn på kängorna.
Äntligen får min dotter sin efterlängtade snowboard och jag ser att hon kan gå riktigt snyggt i sina snowboardskor, vilket är en omöjlighet i ett par slalompjäxor. Alla ser ut som robotar som försöker ta sig fram i slowmotion. Enligt en artikel jag läste i Outside fick jag klart för mig att snart att det finns en slalompjäxa som ska kan vara riktigt behaglig att gå i. Undersulan är utbytbar och ställs in utifrån den bidning man använder. Det låter ju helt suveränt, jag har aldrig hittat den perfekta pjäxan som inte gör ont eller där jag får någon form av skavsår. Lite bättre blev det dock när börja använda förstärkta knälånga skidstrumpor.