Livslinjer, rynkor kärt barn har många namn. Dessa fruktade linjer skapar så mycket ångest i vårt utseende fixerade samhälle. Jag fixar mina ögon bryn då och då med lite noppning och färg för att få en piggare blick. Sist när jag var och fixade till dem så sa spatjejen.– Har du tänkt på att du kan fixa till ”arga rynkan” med lite fillers.
– Vad menar du sa jag lite sårat.
– Jag det är så lätt att fixa till numera. Du fyller på och det håller flera månader.
– Vad kostar det?
– Det är inte så dyrt 4000 – 5000 kronor per gång och då räcker det flera månader.
Nu är det så att jag gillar rynkor, jag tycker att det är lite sexigt med skrattrynkor. Jag gillar när jag ser levande ansikten där det går att utläsa om vederbörande är glad, ledsen, arg. Efter en snabb huvudräkning så skulle det innebära
20 000 om året de kommande fyrtio åren. Dem pengarna går det att göra mycket roligt för som roliga äventyr till exempel. Jag respekterar dem som gör förbättringar men jag funderar på hur de mår inombords?
Alla är unika och vackra på sitt sätt. Är det så att man har ett stort komplex som man vill bli av med så visst. Men alla denna slentrian fixningar?
– Nej tack jag står över sa jag.
Jag tycker att jag själv ser bäst ut när jag varit ute en hel dag i friska luften eller tränat. När jag har den där rosiga fräschören färgen i ansiktet. Självklart behöver jag lite smink som jag köper från min hovleverantör Body Shop. Kanske är det så att jag även är lite rädd för att om jag skulle fixa mig lite här och där att jag helt enkelt skulle bli lite besatt?
Nog om rynkor.
Nu när jag har mina ny ansade och nyfärgade ögonbryn kan jag gå ut i världen och upptäcka nya saker. Faktum är att vädergudarna hade bestämt sig för att det ska snöa igen?
Precis när vårgarderoben var uppackad!
Nyckfullheten i mars och april borde vara ett välkänt fenomen för mig men jag blir förvånad varje år.
Imorgon är det lördag och i helgen ska Karins nya kängor hårdtestas i backen och eftersom vi kör olika märken så ska det bli en spännande duell. Vi får se om mina Lundhags eller Karins franska levererar bäst.
Det har inte helt oviktigt med hur de ser ut om jag ska vara helt ärlig. Kängor överlag är skitfula. Mina svarta kängor med blå snören och höga skaft var de minst fula i affären som samtidgt var tillräckligt bra för projektet ”Kebben”.
Jag måste erkänna att hittills har jag inte fått ett enda skavsår på fötterna. En av nycklarna här är att snöra kängorna i alla öglor och snöra ända upp och dra hårt. Foten ska liksom en slalompjäxa sitta fixerat. Speciellt viktigt är detta i nedförsbacke där tårna annars kan börja strejka och knöla ihop sig.
Återkommer fram över hur det går i duellen mellan den franska eller den svenska kängan.