Att nörda in på ett ämne eller sport är medelålderns stora spänningsmoment. Ungdomens nyckfulla äventyrslusta finns kvar men den måste uppvisas i ett lite mer moget format. Mitt i makaroneträsket funkar det inte att springa på krogen eller hänga på disco till kl fem på morgonen. Överallt i min omgivning ser jag män och kvinnor som snöar in på något kul som ska erövras till varje pris. Den kommersiella sidan är inte sen att haka på trenden och marknaden fullkomligt sväller över med produkter och tjänster som alla skriker ”du måste äga den fullkomligt oumbärliga pryl”.
När jag var yngre var kassan skralare och varenda krona användes till att förlusta sig med diverse nöjen som resor och party. Efter att barnen har kommit och nu så smått börja komma in i tonåren finns möjligheter att för första gången ha något som kallas för ”egen tid”. När jag tidigare under småbarnsåren lyckades mellan vattkoppor, inskolningar och kalas få något som liknade ”egen tid” prioriterade jag att sova. Den ständiga sovskulden låg som en hinna över lusten att överhuvudtaget åstadkomma något i vaket tillstånd. Jag har tappat räkningen på hur många halva filmer jag såg under dessa år.
Nu har vi alla i familjen ett ”eget intresse” och nu när jag med mitt nyfunna intresse vandring kan jag få några kommentarer fyllda med galghumor.
– Mamma glöm inte den hopfällbara toaspaden när du ska gå över Tranebergsbron.
Åtföljt av ett hysteriskt skratt av resten av truppen. Eller som sist när jag skulle gå.
– Varför ligger det en multikniv och silvertjep på bordet, haha
Det är då jag håller inne med att multikniven som är omsorgsfullt utvald med femton olika funktioner kan bli helt oumbärlig om jag hamnar i knipa. Och skulle någonting gå sönder, kan jag snabbt laga ryggsäcken med silvertejp.
Om jag ska vara helt ärlig har jag också väldigt roligt åt en kär person i min närhet som också håller på med nörderi på sitt sätt. Personen i fråga har tagit cyklingen till sitt hjärta och gått med i klubben Fredrikshov. Så långt är det inget konstigt.
Olika cyklar i diverse färger och former dyker upp för allmän beskådan och deltagandet i diverse cykeltävlingar är frekvent.
Förra sommaren hände något och personen i fråga började raka benen med motiveringen att det går snabbare (vi pratar amatörcykling) på turerna samt att han inte längre drack vatten ur en vanlig flaska utan han hade införskaffat någons slags sugflaska så att han kunde ligga och dricka i farten på cykeln. Allt för att tappa en hundradels sekund i tid (vi pratar fortfarande amatörcykling).
Det som fick mig att skratta så att jag höll gå av på mitten var att inför förra öppningen av säsongen skulle en ny cykelsadel införskaffas. I samband med köpet skulle en s.k. bikefit göras vilket innebär att personen träffade en Cykel PT som talar om teknik och träning.
Cykelsadeln skulle handlas på Cykloteket som är en butik för cykelnördar.
När det gäller sadel så kan det göra väldigt ont och skava om den inte passar och efter mycket tid ska spenderas i sadeln så gäller det ha rätt modell.
Hur som helst händer följande.
Personen i fråga går in i affären in i ett provrum drar av sig brallorna och gör ett rumavtryck i frigolit och enligt konstens alla regler får han ett mått mellan hans sittben som är fjorton centimeter.
Han får en sittbensutprovad sadel och är numera omåttligt stolt över sin sköna sadel. Det är ett ganska sjukt mått att veta om en annan människa men väldigt roligt.
Anledningen att jag berättar detta är att jag tror lust och passion kan göra underverk i brist på talang. Det är inte viktigast att komma först, det viktigaste för mig är målet och ha roligt på vägen dit.
Idag ska jag spendera tid på chef och ledarskapsmässan som äger rum i Stockholm på Kistamässan den 19 och 20 februari.
Återkommer med rapport och självklart tänker jag försöka gå så mycket som möjligt och samla steg.