Att träna tillsammans ger energi
Klockan ringde tidigt och motigt klev jag ur sängen och kikade under rullgardinen. Under natten måste det ha regnat rejält och efter en nanosekund insåg jag det man verkligen inte vill känna en timme innan backträning, näsan var igenkorkad.
Jag tänker inte banga träningen tänkte jag tjurigt och började långsamt klä mig i vandrarkläder. Resten av familjen sov sött. Söndagsträning klockan 7.30 är i vanliga fall en fröjd, efter träningen har man hela långa sköna söndagen framför sig.
Efter ett tags fumlade i badrumslådorna hittade jag ett storpack med engångsnäsdukar. Lika bra att rusta sig. Efter några sprut med nässprayen och en glutt i badrumsspegeln insåg jag att idag skulle det bli motvind.
Tio minuter försenad sprang jag iväg till träningen och glömde självklart några viktiga detaljer i ryggsäcken.
Efter en lång remsa svordomar som lyckligtvis bara de kvittrande fåglarna hörde fick jag syn på Karin.
Superpigga steg och glad som en lärka.
Ålstenbacken levererade dagen till ära snö, halka och lera, tungt som f… precis vad jag behövde denna ”ljuvliga söndag”.
Efter tionde varvet började jag kvickna till av trevligt samtal och bara tanken på att om det skulle vara dessa förhållanden när jag ska till Kebben så har jag gjort en rejäl träningsresa i mental träning idag.
Klockan nio dök det upp tre träningsvilliga killar som sprang upp och ner i backen. Det var första gången förutom tappra några hundägare vi haft sällskap i backen denna säsong.
På vägen hem stannade plötsligt Karin till.
– Ser du Carina, blåsipporna börjar komma.
Efter ett snabbt ögonkast mot backsluttningen såg jag ett trettiotal blåsippor.
– Titta det är musöron på buskarna också sa Karin.
När en motig dag dyker upp vad mycket det betyder att träna tillsammans. Om vi inte hade bokat träning hade jag förmodligen gett upp där på morgonkvisten.