Min 25-årsdag närmar sig med små steg. Bara 25 dagar kvar. Det är nu åldersnojan börjar stiga på. Vad har jag gjort med mitt liv? Vart vill jag?
För några dagar sen va det en extrem ångest:
”Nästan alla jag känner har barn (ett och t.o.m. två), är gifta, har hus eller är klara med sin utbildning.”
Här sitter en annan i Falun, har inga barn, inget hus, inte någon högskoleutbildning och är inte gift. ÅNGEST.
Idag ser jag det på ett helt annat sätt. Jag har inga barn, hus, ingen högskoleutbildning etc. Jag har däremot alla möjligheter i världen att skaffa mig de inom en snar framtid.
Vad har jag då åstadkommit i liv som jag kan vara stolt över? Jo, allt. Nu menar jag inte att jag aldrig gjort några misstag som jag ångrar men jag är glad att jag gjorde dem. Utan mina misstag och spontanitet hade jag inte hamnat där jag är idag. Alla olika jobba i olika städer. Alla människor jag har haft äran att lära känna, tjafsa med, älska etc. Hade jag inte flyttat runt så mycket och sett mig om hade jag inte varit den personen jag är idag. Jag trivs med att vara jag och när jag ser tillbaka så ser jag en omogen, osäker och självkritisk Maria. Idag har jag fått mer skinn på näsan och kan vara stolt över mig själv.
Åldersnojan kommer och går men idag är den inte till besvär.:D
Kramar