Den 24:e januari i år var jag till hälsocentralen och fick diagnosen ”hypermobilitetssyndrom”.
Vägen dit var lång, stoppen hos ett stort antal vårdgivare var många och dagarna med smärta fram till nu var ännu fler.
Att ha fått en diagnos, ett namn på mina besvär, tar ju så klart inte bort smärtan. Men det ger lite hopp.
Någon som förstod och erkände att jag har ont, något konkret att googla på för att sedan upptäcka att jag inte är ensam.
Så, vem är jag? Namnet är Sophie, åldern är 27.
Jag har två underbara barn födda -08 och -10. Jag studerar för tillfället.
Och min vardag har präglats av smärta sedan några år tillbaka.
Smärta? Jag har en lokalt brännande smärta i ländryggen, ganska precis mellan tredje och fjärde kotan följt av en beröringskänslig sätesmuskel på vänster sida och slutligen ilande smärtutstrålningar i vänster ben. Ända från sätesmuskeln ner i ljumsken, vidare ner i knät och ända ner i fotknölen.
Vissa dagar har jag bara ont i ländryggen, andra har jag bara ont i rumpa och ben, men som oftast har jag ont i båda.
Som bäst har jag c:a två ”smärtfria” dagar i månaden; dagar då jag kan träna utan att behöva utstå smärtan eller som jag kan kliva upp ur sängen utan att pusta och stånka.
De andra dagarna har jag ont. Men inte så pass ont så jag måste vara sjukskriven. Att ta med i beräkningen där är att jag har en relativt ”hög smärttröskel” och att jag är ganska van vid smärta.
Smärtan har ju liksom blivit en del av min vardag, men har jag dessutom sovit eller ätit dåligt eller om jag har något virus i kroppen så märker jag av den mer. Vid de tillfällena kan jag bli rejält gnällig och tycka synd om mig själv, men
annars klagar jag bevisligen väldigt sällan eftersom jag har gått och haft ont i åratal utan att ta tag i det och söka ordentlig hjälp.
Men nu har jag alltså fått en diagnos, som jag tänker skriva mer om imorgon efter mitt första besök hos sjukgymnasten sedan ett par år tillbaka.
Min förhoppning med denna blogg är att ni som har liknande besvär kan få en gnista av mitt hopp och att för min egen skull kunna samla mina tankar och idéer.
To be continued..