I morses orkade jag inte göra något. Kom upp ur sängen först vid 11 snåret. Fast då hade jag varit upp och sprungit vid flera olika tillfällen innan.
Jag röjde upp i kök och tv-rummet och fick på mig vanliga kläder. Maken hämtade mig så åkte vi till sonens fotbollsmatch.
När vi tittade på matchen stod vi antingen stilla eller strosade så sakta runt plan och kikade samtidigt. När vi hoppade in i bilen igen efter var jag ganska matt och längtade hem till dagens första Alvedon.
Tänk ändå, att jag kunnat göra det här idag. Det trodde jag inte jag skulle klara efter så få dagar. Och dessutom utan smärtlindring. Vilken fenomenal kropp jag har!
