Min mamma och pappa bor inte ihop. Dom har heller aldrig varit gifta, bara förlovade. Min mamma är världens underbaraste, och jag älskar henne jättemycket! Hon förstår mig, lyssnar och stöttar mig till 100%. Men hon kan också ha ett väldigt humör, men det har jag också, så det händer att vi bråkar om småsaker men det går snabbt över. Hon är väääldigt rädd om mig och vill inte att nåt ska hända mig så därför kan jag tycka att hon är jobbig och överbeskyddande. Men samtidigt så förstår jag varför hon är det. Men det kan ju som sagt bli lite jobbigt ibland! Min mamma är väldigt stark och jag ser upp till henne och hur hon har kämpat.
Min pappa och jag hade lite bättre relation med varann när jag var mindre. Då jag var hos honom lite mer, ungefär varannan helg. Men nu när jag blivit äldre och alltid bott mesta delen hos mamma, så träffar jag inte honom så ofta. Han bor med sin nya tjej som är jättesnäll och deras barn, som är min halvbror, Tim. Jag har inte samma relation med min pappa som med min mamma eftersom att jag levt med min mamma och det är hon som uppfostrat mig. Så jag ”känner” min mamma på ett annat sätt än vad jag gör med pappa. Men jag älskar såklart mina föräldrar även om vi bråkar osv!
En bild på min fina mamma <3 (Har ingen bild på pappa..)