I tider när man förlorat någon man älskar så börjar man även titta på sitt eget liv och omvärdera vissa saker. När man upptäcker saker som inte fungerar i sitt egna liv så har man två val: endera så fortsätter man att leva som man gör eller också försöker man förändra det som inte är bra.
Jag har valt att göra det sistnämnda. Till det jag vill förändra. Jag har under tiden jag bott i Värmland nu, alltså ca 1 månad, varit helt uppfylld av det faktum att jag för första gången på 3 år bor nära alla vänner här. Alla vänner som jag saknat att umgås med. Jag vill ha kul med dem, jag vill ta igen all tid som jag missat, jag vill vara med i deras liv igen. Men detta är inte helt ömsesidigt. Jag ska vara ärlig, jag är riktigt ledsen över det, jag är besviken.
För att vara mer konkret så handlar det om att jag hela tiden hör av mig och försöker hitta på saker. Allt ifrån filmkvällar till utgångar eller utflykter. Jag vill ha så jävla kul! Tyvärr får jag 9 utav 10 gånger svaret att det inte finns tid. Detta är en falsk bortförklaring. Alla har 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, det är 168 timmar. En del av dessa timmar sover man och en del av dessa timmar jobbar man. Så är det för alla (i stort sett, möjligtvis annorlunda om man är arbetslös). Vad man gör med resten av timmarna är upp till var och en. En del vill umgås med sin familj, en del vill träna, en del vill kolla på serier, en del vill sitta och fundera på saker. Det viktigaste är att det man väljer att göra med sin tid är helt OKEJ. Jag lägger ingen värdering i det alls. Jag bryr mig inte om vad de runt omkring sig gör med sin tid.
Men det jag upptäckt är att det är ingen idé. Det är ingen ide att fortsätta höra av sig i hopp om att någon av mina vänner skulle vilja umgås. De har andra saker att göra, det är okej, de prioriterar inte mig. De prioriterar inte att hålla kontakten med mig, de prioriterar inte att ha roligt med mig. Det är faktumet. Det är förklaringen.
Det känns tråkigt. Det känns fruktansvärt tråkigt, jag är en social person som älskar att umgås med mina vänner. Men det finns ju ingen anledning till mig att lägga ner energi på det mer. För det tar energi att ständigt, varje dag bli besviken. Så istället byter jag fokus helt. Jag kommer inte höra av mig, konsekvensen av detta kommer bli att många av mina vänskapsrelationer kommer rinna ut i sanden, för vår relation hänger endast på att jag engagerar mig. Men det gör jag inte nu.