Underlig känsla det där, när saker liksom känns… Nygamla? Som den känslan när man träffar en vän som man inte träffat på några år.. Eller som den när man är på klassåterträff… Eller som den när man kommer tillbaka till ett jobb när man inte jobbat där på ett bra tag.
Det är lite den känslan som finns hela tiden just nu. Känslan av nygammalt. Jag bodde i Grums i 20 år innan jag flyttade men ändå så känns det som att jsg bott i Göteborg nästan lika länge trots att det bara är tre år. Troligtvis beror det på att mina senaste tre år har varit de som format mig som egen, vuxen människa väldigt mycket.
Men jag kommer nog iallafall bära med mig denna nygamla känsla av att bo i sin hemort, i sitt barndomshem, med sin familj hela dessa tre månader. Men det gör ingenting. Jag stortrivs.