Oj vad det går undan nu! Dagarna går så fort. Har varit extremt dålig på bloggen och alla andra sociala medier nu, för jag hinner helt enkelt inte. Men have patience! Ska verkligen försöka bättra mig. Det är viktigt att prata om mens eftersom ca 50 % av jordens befolkning har det så idag tänkte jag ta upp det eftersom det i stort sett har avgjort hur jag mått.
Idag har varit en sämre dag. Inte för att livet på något sätt har förändrats men… det var min första mensdag. Alltså denna dag är den värsta dagen på månaden – varje månad. Men också varje gång jag får lite klarhet i saker och ting. Jag är alltid en vecka före mens otroligt känslig och deppig och jag förstår aldrig varför tills mensen kommer. Då kommer ett aha-moment.
Ett sådant kom idag. De första timmarna imorse på jobbet hade jag så ont att jag nästan var okontaktbar. Jag var yr, illamående och hade otroligt ont. Det gick bättre efter några timmar men jag har varit så låg och sur hela dagen. Det är dessutom så att jag trots första mensdagen har försökt hålla mig undan socker. Har dock hinkat kaffe istället. Oavsett så har alla människor jag träffat idag varit irriterande och lite äckliga, och livet har känts rätt förjävligt. Många som känner igen sig i första-mensdagen-känslorna?
Min första mensdag kan vara rätt överdramatisk, men man lär sig hantera det. Nu är det iallafall en hel månad kvar tills jag behöver uppleva den igen. För nu är första mensdagen för denna gången över och det känns ju skönt!
(P.S blir ni äcklade eller störda av mitt mensprat, läs inte)