Känner att jag behöver skriva utav mig. Hur kan man komma hem, inte säga ett ord och slockna i sängen, då man inte, under två dygn förmått sig ringa? En hatkärlek som vissa ggr skulle kunna liknas med ren martyr och död. Detta tröstas bara genom två saker. Sex and the city filmen, som på något underligt vis gör mig på bra humör. Eller ett samtal till H som fungerar som ventilation för mina tankar. Båda två helst tror jag. Förutom detta kan det vara viktigt att upplysa er om att jag fortfarande går omkring i lägenheten med nattlinnet på. Har inga som helst tankar i att lämna trean överhuvudtaget. Skulle isf vara för ett smarigt Max-mål eller grillchips. På tal om mat. Borde försöka gå ner ett par kilon. Känner mig just nu som en överviktig kossa. Speciellt om jag ska ta mig runt motionsspåret. Aja blev en jävla massa struntprat nu. Så därför lämnar jag över till er andra stjärnor. Förresten. Jag är förbannad, behöver jag nämna det?
xxx