Har suttit på bussen hela morgonen. Ja, eller rättare sagt 40 minuter. Vilket inte alls är så drygt. Fick flashbacks från gymnasietiden då bussen var ens bästa vän. Nu ska jag väcka M med lite fika på sängen. Vilket inte alls hör till vanligheterna. Denna morgon är sig dock inte lik. Jag känner mig upprymd, på ett sådär konstigt sätt man ej kan sätta finger på. Jag känner mig glad och ? kär. Knepigt egentligen. Kärleken är som en berg och dalbana. Ena dagen vill man bara slita det mitt itu. Andra omfamna det varmt. Idag är alltså en bra dag att vara Morgan. Suprise honey!
xxx