Kom ej nära. jag har pms och just nu känns det som om jag skulle kunna slita huvudet av varje levande mekanism. Trodde inte att detta var något som straffade mig men tyvär kan jag konstatera att just detta är faktum. Tur att jag har personer i min omgivning som jag trots detta skonar ifrån dessa fruktansvärt brutala tankar. Personer som jag kastar tusen rosor till istället.
Förutom detta har förmiddagen samt eftermiddagen mest bestått i sömn. Fick besök av Jonas alias Granen inatt som panikslaget sökte efter en soffa att gästa. Självklart ställer man också upp för en partner in crime :). Detta innebar också att vi låg vakna och uppdaterade varandra om senaste nytt. Behövdes kan jag säga efter en lördagskväll/natt som bidragit till en hjärna som potatismos.
Näe nu ska jag städa lgh i hopp om att hitta igen mitt taxilegg. som jag på något oförklarigt sätt tappat någonstans?? Bye.
xxx