Låter det börja så denna gången. För en dagboken är ju vad det är. En öppen en dessutom. Enda skillnaden är ju att jag tagit mitt papper och penna till en datorskärm med tagentbord. Har än idag lite blandade känslor vad gäller bloggandet. För vem fan, egentligen bryr sig om vad jag gör på dagarna, vad jag käkar, vad jag har på mig? Trots detta gillar jag känslan av att kunna bjuda alla (eller ja, de få läsare jag har) på den berg och dalbana jag lever i. För, för mig handlar bloggandet om att vara 100 procent ärlig.
Läser några bloggar då och då och jag frågar mig själv ibland hur det kommer sig att allt, alltid kan vara så fruktansvärt underbart? Har man inte dåliga dagar ibland, dagar man helst av allt vill sudda ut, dagar man aldrig aldrig vill ta om?
Trots detta kan jag finna en ironi i det jag själv säger. För vissa fan är det kul att dyka in i en främande människas värld. För en sekund, en minut, ett ögonblick. Patetiskt va. Det här med bloggar.
xxx