Tisdag. Ibland tänker jag på dig. Idag är en sådan dag. Då jag sov, vaknade, cyklade på jobbet i uppförsbacke, bland mina arbetskollegor, under frukosten, under samtal med andra finns du där. Ständigt påminner du mig över hur snabbt allt förändrades. Hur allt så snabbt tog slut. Du lämnade mig mållös, utan möjlighet att påverka slutet. Utan möjlighet till konversation. Du gav upp.
Ödet. Ödet, få styra. För i allt det trista finner jag också en lättnad. Nu behöver jag inte oroa mig längre. För att du kanske somnat i en snödriva med flera promille i kroppen eller att någon kanske gjort dig illa. För den enda som gjorde dig dumt, var dig själv.
xxx