Var på vår älskade kentas begravning idag, har aldrig varit på något så tungt och jobbigt i hela mitt liv. Saknar redan våra samtal, alla mina frågor om killar, kompisar, jobb, du hade mycket bra svar, skrattade mycket. Glömmer aldrig dina dansmoves, i köket här hemma. Eller när jag ofta bara kunde ge dig en kram, när jag va nere/ledsen. Du fanns alltid där! Kan rabbla upp hur mycket som helst! Men jag hoppas du fick med dig de upp i himlen, att hos mig var du som en mycket bra vän/halvpappa, du ställde upp. Och du brydde dig, och de gör/gjorde jag också! Du hade dina brister, men alla har vi briser, du var en sjukt underbar människa och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. En sjukt fin begravning, jag älskar dig! Och hoppas vi ses en dag, min vän! ♡
