Igår var det äntligen dags. Elitserien 2011/12 är igång. Det är det absolut bästa med att sommaren är över! Jag älskar idrott i allmänhet, hockey i synnerhet. Jag är uppvuxen i en riktig hockeyfamilj där det både har spelats och tränats på blandade nivåer.
Det var fint på många sätt i Scandinavium igår. Frölunda plockade tre poäng, även om det satt rätt långt inne. Skönt med en premiärvinst!
Innan match avtackades en av de stora i Frölundas historia, Niklas Andersson. Han fick stående ovationer som aldrig ville tystna.
Det överskuggades dock av den hyllning och tysta minut som hölls för Stefan Liv och de andra i laget som förolyckades i flygolyckan förra veckan. En stor förlust för hockeyn och idrotten. Livets sköra tråd visade sig från sin mest brutala sida. Det blev en sorgens dag i idrottsvärldens historieböcker. En medmänsklig svidande smärta med många frågor…
Mest ont gör det när man tänker på de anhöriga. De tjejer och fruar som mist sina män, de barn som förlorat sina pappor. Livet är brutalt ibland. Det påminner i alla fall mig om att ta var på de tid man har och förvalta den på rätt sätt….
