Livet

Sitter kvar på jobbet, kommer bli en lång kväll. Försöker att begränsa kvällsjobb men jag måste få undan en hel hög med saker. Tycker det är rätt skönt att sitta kvar själv på kontoret när tystnaden har lagt sig.

 

Har funderat på livet idag. Hur det blev liksom. I mångt och mycket blev det inte alls som jag tänkt mig men trots att vägen hit där jag står idag har varit krokig, ibland underbar och ibland för djävlig så skulle jag inte vilja vara utan den. Jag har fått mer insikter om mig själv och livet än jag hade fått om samma väg skulle varit enkel. Tror på att det finns en mening med allt. och meningen var väl att jag skulle ta en tuff väg liksom. Jag är stolt över den jag är idag, den jag har blivit. Trodde aldrig jag skulle få känna det. 

Någon sa att ett bra mått på självkänsla är att ställa sig frågan om man hade velat leva med sig själv. Idag hade jag lätt svarat ja på den frågan. Så har det aldrig varit innan. 

Så länge jag är mig själv kan jag inte påverka hur andra människor ser på mig. Emma is me, take it or leave it! Jag är trött på att finnas till enbart för andra människor och inte för mig själv.

 

Jag har också skitdagar (Idag är en sån dag.) Dagar där allt är tråkigt och jag ställer mig frågan, ska livet vara så här? Men när jag då börjar fundera på varför jag känner som jag gör kommer jag nästa alltid fram till att det rör sig om ytliga och olementära saker. Problem eller funderingar som inte är speciellt i det stora hela. Även om de för stunden kan kännas sjukt jobbiga. Det är okej att de gör det också, sålänge de inte tar över min syn på mig själv. Jag har inte råd med det, om jag ska fortsätta må så bra som jag gör nu.

 

Jag har blivit matad med linen ”Jobba inte emot tanken, utan med den”. Jag förstod inte från början. Förstod inte hur man skulle jobba med en tanke när det enda man vill är att gå emot den. Nu förstår jag. Det går inte att jobba emot hur man tänker. Det är lättare att acceptera sin tankar och försöka hitta ett förhållningssätt till dem. Lättare sagt en gjort ibland. Men det går att träna.

 

Jag brukar ställa mig två frågor:

– Kan jag själv göra någon handling för att bli av med problemet/tanken?

– Kan jag påverka problemet överhuvudtaget eller är jag maktlös inför det?

 

Om det krävs handling är det lika bra att ta tag i det med en gång. Det har en tendens att växa annars, i alla fall hos mig.

 

 

”Att våga är att bara mista marken för en stund. Att inte våga något fast man vill, är att förlora sig själv och mer därtill.”

 

Aptrött att the office