Ny vecka igen….
Ärligt talat, var tar tiden vägen??
Känns klyschigt, men dagarna bara går. Jag njuter och har kul nästan precis hela tiden men ibland blir jag fan rädd.
Jag mår så otroligt bra just nu. Jag är nöjd med mitt liv och med mig själv. På ett sätt jag aldrig varit innan. Jag känner inte längre någon press utifrån. Inte på samma sätt som innan. Jag jagar inte längre att allt ska vara på rätt sätt. Jag har insett att det finns inga rätt sätt. Det finns bara mitt sätt. Jag är trött på normer (som ingen vet vem som satt) och ”måste-falla-innanför-ramarna” syndromet. Pressen på mig själv kommer jag alltid att ha. Men jag har distans till den och mina prestationer idag. Jag känner att jag inte längre behöver prestera för att må bra. Däremot mår jag bra av att prestera. Det är den stora skillnaden.
Jag har fundrat mycket över det där och kommit fram till att jag ALLTID har mått som jag presterat. Jag har haft ett enormt prestationsbehov att jag glömt bort mig själv mitt i allt. Människan Emma.
När jag var hemma hos mina föräldrar för några veckor sedan läste jag en intervju lokaltidningen i Blekinge hade gjort med mig när jag var 7 (!) år gammal. I den artikeln hade jag sagt, citat ” Jag ska bli bäst i världen, ska bara träna lite mer först”. När jag efter mitt första prov i skolan satt och grät för att jag hade ett fel är ett annat tydligt exempel på hur jag redan som ung hade enorma krav på mig själv. Redan som 14-åring vann jag mitt första EM-guld för senior och efter det blev jag som besatt av att bli bäst i världen.
Det tydligaste exemplet på mina otroliga krav på mig själv kom år 2002 under Sim-VM i Moskva. Jag åkte för första gången till ett VM som storfavorit. För första gången var det jag som fick sitta i en central roll på presskonferansen. Jag minns att jag blev irriterad på en journalist som frågade hur det kändes att åka till ett VM och hämta hem guld. Hallå, hämta hem?? Lät som att det var ett beställt paket som bara skulle hämtas ut. Det blev mitt bästa mästerskap någonsin. Jag åkte hem med 3 guld, 1 silver, utsedd till bästa simmare på mästerskapet, flertal världsrekord och sprängda drömgränser. Jag borde varit överlycklig. Jag borde ha slagit mig själv på bröstet och varit stolt över det jag åstadkommit. Jag menar, står man överst på prispallen på ett VM, får medaljen runt halsen, hör nationalsången spelas och flaggan hissas, då får man vara nöjd. Jag var inte det. Det enda jag tänkte var, hur fasen ska jag kunna toppa det här??!
Jag kan se hur det tydliga tankemönstret fördes över på allt jag företagit mig sen dess. Jag har aldrig varit nöjd. Jag har velat ha mer och mer hela tiden. Oavsett vad det gällt. På kortare och kortare tid. Jag har alltid trott att bara jag får det, presterar det eller kör lite hårdare, då blir jag nöjd. I själva verket var det så att när jag uppnådde målet var jag redan på väg till nästa. Att vara nöjd har alltid varit en omöjlighet i mitt tankesätt.
Idag är det inte så. Jag är fortfarande sjukt driven, älskar att prestera och vill hela tiden utvecklas. Men jag har också hittat mitt sätt för att kunna vara nöjd, njuta och stanna upp. Framförallt är jag nöjd med den jag är idag och inte bara det jag gör.
Idag ska jag till Halmstad. Föreläsning och ett möte med min vän Mia Törnblom. Mia och jag har känt varandra i många år nu. Nu möts vi för första gången i jobbsammanhang. Spännande och intressant.
I morgon åker jag vidare till Stockholm för några dagars jobb och inspelning av Time-Out. Ska också passa på att kolla Frölunda när de spelar mot Djurgården på Hovet i morgon.
Helgen var en salig blandning av diverse aktiviteter. Kontrasternas liv. Inkasserade en hel del sömn i slutet av helgen men hade fixat ytterliggare några back i fredags då jag var på Halloween-fest. Sicken middag och fest det blev. Skulle kunna skriva en hel bok om kvällen men jag lägger upp några bilder istället. Ingen nämnd och ingen glömd, men tack alla som var med!!!
Vill passa på att klargöra ett par saker, Jag är INTE med i True Talent, jag hade inte för avsikt att uppträda på kvällen och således behöver ni inte ringa min agent (jag har ingen). Sorry!! 🙂
Torsdagens tv-inspelningar började utan röst
Innan torsdagens föreläsning för alla projektledarna på PS Communications i Stockholm
Jag och Victor på Halloweenfest
Någonstans mellan varmrätt och efterrätt
Anton och Laban
Me and my gay
Vet inte om du ens är här Din nya har inget att visa
Tittar på R av Anna Skipper och din tur
Jag har väl inga Anoretiska problem men vissa fall kan även det kan se likadant ut så har jag svårt att äta, vet oftast inte vad man ska ha Kan bli ytterst lite till middag, ekonomin till mat är hopplöst Är inga 3 mål mat om dagen för det skulle kosta för mkt Är arbetslös och utgifter utan mat är rätt höga så säkert skäl till att matpengar är för lite till att äta mer Är sockerberoende men jobbar på det Vill inte förbjuda något men att inte äta det för ofta Nu var programmet så längesen men ville bara säga att jag är väl som du var då fast utan ätstörning men äter ändå oftast för lite som liknar ätstörning Visst jag är överviktig, mat och fruktallergisk som bara blir värre och svårt för lagom mängd men har tagit reda på % och gram för fett, protein och kolhydrater som ska börjas så fort ekonomin blir bättre Fick gå från FK till Soc vilket gör att det inte räcker tillräckligt till mat men nu verkar FK komma åter men bättre man hade haft ett jobb och såsmåningon få mer betalt och kunna äta 3 gånger om dagen i lagom och rätt mängd utan att det känns som svält Vill inte äta som jag gör att det för lite för att man inte har råd Är alla dessa räkningar som är boven även att sockerberoendet kostar en del