Blombud

Många har kommit. Folk man inte trodde skulle bry sig. Det värmer. Jag bröt ihop idag efter att min kompis lämnat mig. Jag skrek så mycket att jag började spy blod. Ingen av oss i familjen åt någonting under två dagar. Jag var dum nog att tro att jag klarar mig själv. Jag trodde jag var stark nog. Jag blev hysterisk när jag ringde min pappa jag bara skrek och letade efter en syndabock och jag vägrade prata med någon annan i familjen förutom än min lillebror. Min lillebror var hos mig inom 5 minuter och jag kunde gråta ut hos honom och berätta allt för honom. Sen så bestämde vi oss för att åka och se fina Amilia (min brors dotter) och hennes fina mamma Sara. Jag duschade och när jag gick ut duschen så kände jag mig fortfarande smutsig. Sorg kan man inte tvätta bort. Det ligger där inne. Jag bestämde mig för att sminka mig så att Amilia som är 4 år inte ska märka någonting. Mina ögon var typ 4 gr så stora av svullnad och jag var mörkröd under mina ögon och mina ögon var blodsprängda. Jag klädde på mig fint och vi köpte med oss mat och godis till Amilia och Sara. När vi väl kom fram Var Amilias morföräldrar där och det kändes bra att vara kring personer som kände honom väl och som faktiskt brydde sig om honom när han levde. Mina släktingar var här idag och imorgon flyger det in fler. Vissa ser jag inte fram emot. Vissa önskar jag får lida som vi har gjort pga saker de gjort mot min bror. Jag kommer få ta hans rätt här i livet och det är det och hans dotter som får mig att inte gå under. Vi alla i familjen sörjer så olika min mamma gråter och skriker hela dagarna. Min bror är tyst, spänd och arg. Min pappa är chockad fortfarande och för första dagen idag såg jag att han gråtit, för hans ögon var röda och svullna. Sara var helt förstörd och hon skrek och grät och det var hemskt. Jag grät och skrek första dagen. Särskilt när polisen inte lät oss se honom. Särskilt när han låg där under det gula skynket. Han dog ensam, ensam i ett rum under två dagar. Och de tog honom ensam och ingen av oss fick följa med. Då skrek jag på pappa, ska du skicka honom ensam också? Framför alla. Jag sket i allt. Jag sket i vad folk ska tycka om mig eller oss. Det handlar bara om min bror nu. Vart var de när han levde? Jag hoppas att de flesta kom för att de verkligen brydde sig om honom och inte för att ha något att prata om över kaffet. Blombud gjorde mig iaf gott idag. Att det visar att någon faktiskt bryr sig. Sen så finns det folk som inte ens lagt tid på att skriva en kommentar på fb, ringa eller smsa en. När någon dör så vet man vem som bryr sig om en och vilka som inte gör det. Tack Amal för blommorna, du är inte bara go du är en fin vän är du oxå ❤️

Vår finaste idag, fick lite mat och godis. Älskar dig, vi har bara er nu, Amilia och Sara. Love / Iman