Allt som hänt

Det hände något när du dog. Du fick mig att tänka klart. Alla beslut som jag inte kunnat ta blev plötsligt helt självklara. Jag insåg att jag måste börja bli lite mer självisk och börja tänka på mig själv. Och jag insåg när de sakta sänkte ner kistan att jag behöver flytta utomlands, skaffa familj och bygga upp ett imperium. Allt var solklart. Skaffa familj? Det fanns inte på kartan.. När ska jag ha tid för det? Det är något med din död som känns som ett tecken för många utav oss. Vi alla som kände dig vaknade upp och insåg vad som var viktigt för oss här i livet. Det kanske låter klyschigt men det är som om någon tog av sig ögonbindeln på oss och vi plötsligt började se klart. Familjen står varandra närmare nu. Vi gör saker för varandra och vi ser efter varandra. Vi köper gåvor till varandra utan anledning och ser till att vi får det stödet vi behöver av varandra. Annars hade vi begärt det stödet av folk som hade utnyttjat oss i vår sorg, iaf i mitt fall. Jag vågade göra den där ”större” produktionen, jag vågade erövra nya marknader och få upp ögonen för fler. Förra veckan lärde oss vilka som är Sanna mot oss och vilka som vill oss väl. Folk vi inte pratat med på år fanns plötsligt vid vår sida starkare än någonsin och det är vi väldigt tacksamma för. Vi håller ihop och kämpar för det som är värt att kämpas för. Jag tror vi alla har växt efter att det här har hänt. Man blir mer ödmjuk, lugn och vet vad vad man vill göra här i livet (när vardagen plötsligt kommer i fatt en).

Jag känner även en koppling till dig. Äntligen. Jag känner att du är glad och skrattar åt oss just nu och frågar – ”Vad vi egentligen håller på med?” Jag ska säga dig vad vi håller på med hjärtat. Vi är sanna mot oss själva och mot dig. Vi har to.m. inte ett enda halsband av dig som du burit eller en halsduk från dig att bära runt halsen. Vet du att Bilal vår minsting i syskonskaran går runt i dina skor? Allt för att känna din närhet. Att känna att du fortfarande finns bland oss.

Det folk inte förstår är att man känner sig levande död när man sörjer. Man äcklas av sig själv. Huden blir glåmig och man tål inte ens att se sig själv i spegeln. Man känner sig smutsig inombords hela tiden. Men jag gjorde en sak idag som innebär en vändning för familjen. Det borde ha gjorts för länge sen. Men jag antar att det var rätt tid nu. Det måste vara det.