Efter två intervjuer var det dags att besöka min brors grav. Så fin hans grav var. Idag har det gått 40 dagar sedan han dog. Då bjuder man in folk på lunch. Det var skönt att kunna skratta när man var vid graven. Prata med honom och le upp mot himlen. Därefter hände det som inte fick ske. Och jag fick samma insikt igen. Jag vet vad jag måste göra nu.