Hey jag har insett att jag starkt ogillar kommersiella plagg för att de är för normaliserade. De är skapta för att osynliggöra människan. Varför inte få sticka ut? Synas ute i det gråa och kalla vädret?
När jag var liten skissade jag mycket kläder, hela tiden. Men någon klädstil hade jag inte. Jag kunde bära mammas vinröda tröja med ett par turkosblå byxor i sjätte klass och få alla att undra what went wrong? På gymnasiet började jag bära kostymer.. tajta kostymdressar. Dont ask why.. Juristen i mig ville väl komma fram antar jag haha.. Nä men.. thats a true fact. Efter gymnasiet så började jag bära lite sexigare outfits. Visade inte hud men jag bar korsetter över polotröjor, tajta kjolar med ett par leggings, stillettos eller spetsiga stövlar med super smala klackar.. Och sådana sprang brukade jag springa med till tåget. Runt halsen bar jag långa pärlhalsband and so on..Och ja.. Jag tyckte att jag kände mig feminin då.. Idag tar jag fram skämskudden när jag ser på dessa bilder. Efter att jag fyllt 20 så började jag bära starka färger i färgerna turkos, grönt, indigoblå, cerisé rosa m.m. Älskade att synas.. Som mellanbarn jag är. Jag skulle alltid vara i center of the attention i ett rum. Skrattade högt och skulle alltid göra saker som var knäppa.. Och självklart Behandla killar som luft. När jag blev äldre insåg jag att jag bar på en Clown mask. Men så fort jag var själv så grät jag mig till sömns pga av att jag var djupt olycklig pga en rad olika saker som jag inte kunde kontrollera. Inget som rörde mig själv personligen, utan min omgivning. Mitt enda skyddsnät. Jag har tur att jag hade fina människor i mitt liv så att jag INTE hamnade snett på något sätt. Men ibland undrar jag vad som hade hänt om inte jag hade dessa änglar runt omkring mig?
Efter att jag fyllt 25 ville jag plötsligt inte synas mer. Jag började bära mörkare plagg som tex, svart och grått och ville helst inte höras eller synas på något sätt. Nu under 2015 så har jag insett vad jag faktiskt vill ha i min garderob. Jag vill bära ”utstickande” plagg för att det faktiskt är jag. Jag älskar plagg som har ett eget uttryck. Jag skulle lätt kunna bära en fågel på min axel och fjädrar runt midjan. Glitter på ansiktet och måla fransarna med en vit mascara.
– ” Allt som sticker ut fascinerar mig ” –
Innan jag designar en kollektion brukar jag titta på vad som finns på marknaden just nu nationellt och internationellt. Samt tittar på kommande modeinfluenser på nätet. Jag bläddrar sällan i tidningar idag fast jag beställer hem de. Men jag hinner aldrig läsa de. För att allt mode som de publiceras hinner redan spridas på nätet, redan en månad innan tidningarna publicerar bilderna från catwalken. Det jag fastnar för är då horoskopsidan. Som är det första jag kikar på. Så jag prenumerera på Amelia, Plaza och Elle för att läsa just ja, Horoskopkapitlet.
Sen så blir jag irriterad för att jag inte känner till flera intressanta modebloggar.. Intressanta personliga bloggar.. unika inredningsbloggar med ett renhuvud på ett träbord i en stuga med långa ljus i gröna vinflaskor.. Med skumma silverfärgade bordshållare. Varför ska allt vara ”svenskt tenn” inspirerade hem med marmorbord? Modetidningars chefredaktörers hem ser likadana ut som alla andra kulturnissars hem. Kolla på deras instagramflöden. De jobbar varje dag med mode och kultur men de väljer ändå det klassiska. Det som alla de känner redan införskaffat sig. Det säkra förrän det osäkra För att de vill så gärna ”passa in”.. Gud förbjude om de skulle kallas för Tacky. Så vi köper samma ljusstake och vas från svenskt tenn och det där marmorbordet så är vi på den säkra sidan i ett par år till.
Jag vill måla min stuga i vitt och ha ett svart tak. Jag vill ha en skogsfärgad sammets schäslong med en utsikt över ett hav.. Det ska inte få vara sand på stranden utan stora stenar runt hela huset. Jag vill ha ett ljust hem med personliga saker i hemmet. Färgglada möbler, kontrasten till det jag har idag. Pga att jag möblerade mörkt för att jag då levde i ett mörker.
Om inte jag får klä mig unikt och bo i ett personligt hem så blir jag inte kreativ. Är inte världen lite sjuk ändå?