Vi sitter och strävar efter mål efter mål och mitt i mellan varje mål känner vi oss tomma. Vi tappar fokuset på helheten. På luftslottet som blev till verklighet. Vi börjar mer och mer umgås med ytligt folk. Folk vi stödlajkar men som aldrig riktigt umgås på riktigt. Man umgås med sin egen krets privat och offentligt så umgås man med folk som man vill synas med för att förstärka sitt eget varumärke. Och det funkar. Men vill man leva i en värld som inte är på riktigt? En värld som inte göder själen utan endast egot? Många kan avundas alla fina inbjudningar man får hem i brevlådan. Alla gåvor man får osv. Men i slutet mot dagen så känner man sig tom. Och börjar ifrågasätta sig själv. På vilket sätt har jag gynnats av vara just där? Har jag bidragit med nytta för någon annan. Vem är jag och vad vill jag? Jag är tacksam för allt fint jag får uppleva men det är dags för mig att börja umgås även med lite nytt folk som sitter med de rätta kontakterna och som inte ser en som ett hot utan tvärtom de mår bättre av att ge tillbaka. God natt / I
