Han är borta på riktigt. På senare dagar har jag försökt intala mig själv att min bror är utomlands i ett land som är långt bort ifrån oss för att orka med dagarna. Istället hamnade jag i en surrealistisk verklighet där jag inte riktigt längre visste vad som faktiskt var verklighet. Jag satt och väntade på att någon ska säga att det här inte har hänt, att det bara var en dålig dröm och att du snart är tillbaka. Och att allt är bra igen.
Idag besökte vi dig och med mig hade jag en svart lykta från IKEA. Jag var tvungen att se graven igen för att förstå att du verkligen är borta. Jag grät. Billo grät. Jag trodde att tårarna tagit slut, kommer de någonsin att ta slut? Billo till vänster bär dina skor, varje dag. Det enda han har kvar av dig. Vi frös det var iskallt. Men din grav var täckt av finsnö och fler gravar var uppgrävda runt dig. Så du är inte ensam. Finns fler runt dig nu. Finns ingen som kan ta din plats hos mig bror. Din plats är din för alltid.
Very good article. I am experiencing many of these issues as well..
Grät bara av titeln på din post…må Gud ge dig tålamod och välsigna din brors själ som ju lever…
Tack Habibti det värmer <3 inte meningen att göra er ledsna. Men det är svårt att inte skriva av sig. Kram
Nej, skriv på. Det hjälper dig att ventilera och bearbeta sorgen och samtidigt är en påminnelse för oss/mig om hur nära döden vi alla är. Må Allah swt öppna mina/våra ögon så vi inte förtränger döden och är förbredda att möta vår skapare…
<3