Om du bara visste..

Hej min gamla vän, det var ett tag sen vi pratade. Vi brukade snacka varje dag ja svär jag saknar det. Sitter här i studion och försöker jobba, men allt för ofta så slutar det i tårar. Jag vet att jag lova, att alltid köra på men ibland så känns det bara som att det inte kommer att gå.. Försöker vara stark när jag går igenom motvind , springer överallt du vet, din syster går all in. Alla är emot mig bror det känns som att jag är ensam. Rider i betongen enda stället utan rädslan, önska du var här och kunde joina min success, på varenda jävla scen så är det som om du står bredvid. Jag svär jag tackar dig för alla våra minnen, hoppas du är stolt när du ser mig från himlen, jag saknar dig, jag saknar dig min bror. jag sa jag saknar dig, mer än vad du Tror. Vi ses på andra sidan, men tills dess kommer jag sakna dig, sakna dig min bror. Nu sitter jag vid skrivbordet och skriver igen. Känns som du är här och jag känner själen från min bror. Saker har förändrats sen vi satt där på gungan. Vem kunde tro att du en dag skulle bli en pappa. Du skulle se din dotter nu så vacker hon är. Om du bara visste hur mycket beröm hon fick efter sitt utvecklingssamtal, den där måndagen, den dagen du aldrig dök upp. Hur förskollärarna skröt om hur uppfostrad hon var, hur duktig och smart hon är. Så mycket beröm, för allt du gjort för henne. Fan vad jag saknar dig. När allt är så tyst så behöver jag din styrka. Hoppas själen av min bror sen kan få mig att lyfta.Och låt mig ba flyga upp mot himmelens rike aldrig titta bakåt bara glömma detta livet. Jag vet att det är sent men min dröm den är kvar. Jag såg över dig utan att du visste om det, så mycket som jag gjort för dig utan att någon visste. Och idag så är det du som ser över mig. Vi ses bror, jag saknar dig, jag saknar dig min bror. Jag sa jag saknar dig, mer än vad du Tror. 

– ” Du sa till din bästa vän en gång att alla dina problem skulle försvinna när jag och du blir bästa vänner. Och det blev så. Du försvann. ” –

Ibland känner jag att du sitter på min köksstol på nätterna.. Du sitter bara och tänker. Ibland blir jag rädd för  din närvaro, kylan när den kommer, får mitt skinn att krypa. Din närvaro är mer än vad jag klarar av just nu. Jag kan inte se dig och jag kan heller inte höra dig och det är frustrerande. Jag kan inte acceptera att du nu finns i en annan form.

Jag brukar känna en hand på min rygg när jag diskar och en hand som klappar mig på huvudet när jag går och lägger mig om nätterna och hur ett par fingrar drar mig genom håret och jag vaggas sakta till sömns. Jag vet att det är du. Jag vet att du vakar över mig. Du vill att jag ska klara det här, du kallade mig för den starka två dagar innan du gick bort. Men det är en lögn bror. Så vilsen i en värld som inte förstår. En värld som för mig står still just nu. Att du försvann har krossat mig i 1000 bitar. Och jag känner inte ens igen mig själv längre. Jag är som ett tomt blad som vem som helst kan styra och ta beslut åt. Jag känner inte att jag har kontakt med min själ längre. Känner mig själlös efter din död. Själen den är opålitlig. Den kan svika oss när vi minst anar det och lämna oss kvar på denna jord. Hur kan man respektera en själ som kan tas ifrån våra kropp vilken sekund som helst?.

– ” Hur länge kommer det göra så här ont? Jag saknar dig min bror. Jag saknar dig, saknar dig som ingen annan bror.” –

Du har det bra där uppe, det vet jag. Men ibland känner jag att du är frustrerad och ibland känner jag att du äntligen har funnit ro. Ingen kan göra dig illa mer bror, ingen. Om du bara visste hur många som försöker utnyttja familjen just nu under tiden de är i sorg. Deras dåliga samvete äter upp de inombords, att de inte kunde göra mer för dig. Alla anklagar sig själva för din död. Och parasiter suger upp allt våra föräldrar har just  nu. Pengar som de skickar till släktingar för att de ska sörja dig. Släkt som vill döpa sina barn efter dig för att gynnas efter din död. Att de ringer oss och ber om dina kläder till deras män.  Bror om du visste hur äcklad jag är. Att efter din död fortfarande vilja ha det sista du har. Jag kunde inte skydda dig då och inte heller kan jag det just nu.Det tar sönder mig just nu inuti.

Dina känslor går upp och ner just nu och du gör mig förvirrad. Jag känner att jag inte har kontroll över situationen. Jag försöker acceptera tanken över att du inte längre finns. Jag gråter inte lika mycket längre, utan nu känner jag mig bara tom, inga känslor, inga tankar, ingenting. Jag kan inte heller vara själv bror, ångesten som kommer smygande när jag är själv sprider sig som cancer inom mig. Jag klarar inte av att vara själv, någon måste alltid finnas nära mig. Någon som får mig att ständigt känna mig trygg och älskad.  

Älskar dig

Jag & Billo vid din grav. La min hand på din grav, kändes som om jag kände din byst. Så långt ner i graven men ändå så nära. Kände din värme. Jag kände dig.

Samma känsla fick jag när jag la mig över din byst på bårhuset. Kändes så tryggt. Älskar dig min bror. Vila i frid. Och jag ber till Gud att du får vara ifred nu. Gravarna runt dig blir fler, du är aldrig ensam bror.

Jag har aldrig sett min lillebror gråta. Men din död knäckte honom helt. Han går runt i dina otvättade kläder och skor allt för att känna din doft och din närhet. Pappa går i din jacka. Och det dödar mig varje gång jag ser att de går runt i dina kläder och skor. Det är inte rättvist. Det är inte rättvist att någon annan ska bära dina saker?

Jag har din stickade tröja som du nyligen köpte och var så nöjd över. Du frågade mig om jag tyckte den var snygg några dagar innan du gick bort. Du hann prova den en gång innan du blev sjuk och fick feber. Den hänger i min garderob nu. Såg den på Carlings nu, den var på REA pappa fastnade för den och ville köpa just den av allt som fanns i butiken häromdagen. När jag såg den kunde jag inte andas. Gick ut från butiken och grät framför alla i Täby Centrum. Pappa förstod ingenting. Men mamma hon visste.

Älskar dig.

Ibland är jag arg på dig. Hur kunde du lämna oss? Jag vet att din död var naturlig. Men sorgefasen jag är i nu. Är att jag är arg. Hur kunde du våga lämna oss? Varför lämnade du oss. Det känns som om allt står still just nu framtill att vi ses.

Din vackra dotter på bårhuset. Jag retuscherade bilden för jag har inte frågat om tillåtelse att publicera den här bilden. Hon fyller 4 år den 16 Januari 2015. Exakt 40 dagar efter din död. Du ville fira henne stort. Du ville ha oss alla där. Men vi finns i tankarna. Presenterna de ligger i hög. En dag kanske hon kan få de.

Den här synen dödade mig den dagen du skulle begravas. Som om du var ett litet djur som skulle ner några meter under marken. Så himla ovärdigt.

 Den kusliga tystnaden och kylan som omringade oss när kistan sakta men säkert bars fram, är något jag aldrig kommer att glömma. Det var som om tiden stod still.

När de väl sänkte dig ner fick du mig att vakna upp. Viktiga beslut jag borde fattat för länge sen. Känns som om du gav de råd du försökte ge mig innan du dog. När de väl täckte över dig med sand så kände vi alla ett lugn. Någon höll mig hårt bakifrån och en vän höll mig hårt i handen. Solen dök upp från ingenstans och lyste upp din grav. Ett lugn spreds sig. Älskade bror.

Musse

Jag, morbror och bror

Amani matar dig med ett äpple hehe..

Så som du fick stå ut med två busiga systrar. Jag minns när vi inte lät dig komma in vårt rum en gång för att dockorna var nakna.. Så som vi saknar dig bror.

Kärlek