Jag längtar till varje Fredag så att jag kan besöka min brors grav. Men den här gången var det särskilt tufft, då en hjärtformad hjärta låg vid sidan av graven, den måste ha blåst bort från graven. Det hängde en lapp där det stod Pappa jag saknar dig/ Amilia. Hjärtat kom från hans fina dotter. Och då brast det för mig. Kan inte tänka mig hur hon kan stå vid hans grav och försöka förstå som fyraåring att hennes pappa inte längre finns. Det gör ont ända in i själen att tänka på det. jag skriver det här nu och gråter. Det är så sorgligt.
Men jag tog upp hjärtat och hängde upp den, klart den ska hänga ovanför hans grav, tillsammans med halsbandet som min lillebror hängt upp med texten, I love you brother to the moon and back..
Vi kan inte sätta en gravsten på hans grav förrän jorden sjunkit ner det kan ta några år.. Men vi hoppas få sätta en grav sten inom ett år. Blomkrukorna planterade min vän Suzi och hennes mamma. Vi var för borta från verkligheten för att kunna ta tag i det praktiska. Och om man aldrig har varit med om att begrava någon så vet man ju inte vad man kan göra. Man bara står där och är helt lost.
Xoxo/I