Besökte min bror idag. Det var molnigt och regnigt så jag bad till Gud att solen skulle skina på oss och efter två minuter gjorde den det. Den lös så starkt på bara hans grav och det slutade regna. Jag fick gåshud. Andra gången jag gråter så mycket vid hans grav. Jag tror han har det bra där uppe. Jag la min hand på hans grav, ville känna honom. Känns fortfarande overkligt. Som om han är på semester och att han kommer att komma tillbaka. Tror vi människor stänger av för att inte bli insane. Idag stod vi där, alla syskonen. Det kändes tungt men samtidigt bra att vi stod enade, sida vid sida bredvid honom, tillsammans med honom.
xoxo/I