Jag & Elle Frostegard
För exakt ett år sedan vid samma tidpunkt så var jag med i Project Runway efter att jag under några år var med på olika nationella och internationella Tv-kanaler, Sveriges radio ett flertalet gånger samt en hel del dags och kvällspress. Svenska och utländska nättidningar snappade upp nyheten om tjejen som moderniserade slöjan och skapade provocerande kollektioner som tillförde en rad olika reaktioner, mestadels bra, men så klart så får man på köpet kritik. Den enda rösten man ska lyssna på är sin egen, man kan aldrig göra alla människor nöjda. Jag ville ta steget vidare och skapa kläder som inte exkluderar någon utan inkluderar alla. Så jag skapade en ekologisk och exklusiv kollektion med tillhörande turbaner samt tygaccessoarer.Eco Luxury för den moderna och miljömedvetna yrkeskvinnan. Ni finner kollektionen Här
Min resa som designer har varit spännande, lärorik, omtumlande, chockerande men en oerhört rolig resa. Det finns vissa perioder där jag studerat juridik och jobbat ihjäl mig. Jag insåg att på vägen till målet så är det lätt att man skaffar sig skygglappar och slutar se livet runt omkring utan man bara har siktet på målet och vägen till målet kan faktiskt förändras och nya dörrar öppnas för en. Jag var tvungen att ta mig ur mitt kontext och komma ihåg vem jag är och vad det jag egentligen vill göra och för vem jag gör detta? Viktiga frågetecken som jag var tvungen att klargöra, annars hade de varit bromsklossar i mitt liv.
Under min karriär så har folk som trott på mig när jag inte hade någonting lyft upp mig, stöttat mig och hjälpt mig att bygga upp ett varumärke. Vänner som kommit och suttit med mig när jag sytt hela natten och bara funnits där för mig. Sen så finns det alltid en mörk sida av framgång som man idag inte pratar om. För att man vill inte ses som ett offer och man vill inte heller att mer problem ska uppstå för en. Men varför ska man låtsas som om som om den mörka sidan inte existerar för det gör den? Vi ser idag hur en hel del går in i väggen eller hamnar i ett dåligt beroende.
Det har hänt att jag blivit sviken av mina närmaste, de som egentligen borde finnas där för mig i alla lägen. Jag var tvungen att utesluta 99 % av min omgivning för att inte bli förtryckt, nertryckt, förolämpad, baktalad och hotad osv. När allt skit kommer upp på ytan under kort tid så hamnar man i chock. Man tror inte att detta kan vara möjligt? Jag hade ingenting då, bara en dröm, eget driv och ständig mediepublicitet. Hur kunde jag orsaka så mycket reaktioner med mina skapelser?
Med hjälp av böckerna”Framgångsfobi” av Nina Jansdotter, ”Drunkna inte i dina egna känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin och ”Energitjuvar” av Ingalill Roos så insåg jag att jag låtit alla känslor ligga under ytan, jag blev en robot och sakta men säkert så slutade jag känna något, jag stängde av mina känslor, blev likgiltig helt enkelt. Det är lätt att stänga av sina känslor men det har varit svårare att börja känna igen. Jag blev en grå mus som slutade ta hand om mig själv. Mitt jobb blev mitt prijo 1. Allt annat fick komma sen. Det var som om jag levde i ett moln? Ingenting var roligt längre. Och jag började ifrågasätta mitt yrke och mina drömmar. Varje gång något bra hände, väntade något dåligt. Förlorade alltid en närstående pga avundsjuka. För mig var det svårt att förstå varifrån avundsjukan kom ifrån då jag som person inte förändrades och miljonerna på kontot hade inte börjat trilla in? Där kommer böckerna Framgångsfobi, Drunkna inte i dina egna känslor och energitjuvar in. Det var skönt att höra att det är fler där ute som gått igenom ungefär samma sak och att man inte var ensam om detta. Och man fick lära sig hur man ska hantera energitjuvar som kommer med pikar, är nedvärderande, manipulativ och bitter i relationer och på arbetsplatser. Alla människor behöver gå igenom en personlighets utveckling någon gång i sitt liv, för att stanna upp och hinna reflektera över vem man är, vad man vill och vart man är på väg?
Idag är jag tacksam för den perioden, för att just nu kan ingenting chocka mig jag har redan i ett tidigt stadium sett den mörka sidan av framgång. Jag har sått frön för min framgång, det har varit skratt, nöjen men även blod, svett och tårar. Men jag kan numera gå rakryggad med huvudet högt upp och känna mig stolt över den person jag är och vad jag åstadkommit med egen kraft och driv. Tack till er alla som trott på mig och tack till er som gjorde mig starkare än vad jag var igår. Nu väntar bara en ljus framtid mig!
P.s! Igår sändes ett avsnitt med mig på Von Svenssons kläder Ni finner programmet HÄR