imanaldebe

Mockingjay turbaner

12a6234513e4a164837f62cdb7693934-1

Jag älskade hur denna skådespelare bar olika turbanmodeller under hela filmen Hunger Games, Mockinjay. Vem vet de kanske ber mig att skapa olika turbanmodeller till nästa film? Skulle älska det..

Hemma

IMG_1886.PNG

Hey babes sorry att jag inte bloggat ordentligt under December månad. Efter allt som min familj har gått igenom så har jag och min lillebror dragit det tunga lasset. Min lillebror bor ju hemma hos föräldrarna så han får vara den som tröstar efter att han jobbar 24/7 för att inte tänka på det som hänt. Min syster flyttade tillbaka till England med Niso, sin dotter. Musse är borta och hans dotter har vi inte sett sedan den veckan då han försvann helt och hållet. Så det är typ ingen kvar runt matbordet när familjen samlas. 4 personer POFF gone.. Klarar inte ens av att gå dit längre. Min mamma gråter hela tiden och tittar på hans bilder och pappa ser ut som om att han ska få hjärtinfarkt vilken sekund som helst. Min lillebror tröstar, jag tröstar när jag är där och det slutar med att han går och lägger sig med sina kläder på. Han mår riktigt dåligt. Men han pratar inte och det skrämmer mig. Han håller allt inom sig för att vara stark för mina föräldrars skull. Men vem ska trösta honom? Jag försöker nå ut till honom. Men han ber mig att ta hand om mig själv och han lovar mig att han kommer ta hand om sig själv. Men på nyårsafton var han så ledsen att jag knappt han se de första fyrverkerierna som smällde vid tolvslaget i stan, efter en fin middag hos en vän Sara (middagen innan dess ska vi inte ens tala om). Jag hade precis satt min fot på Clarion Hotel för att titta på fyrverkerierna på takterassen när mamma hör av sig och ber mig prata med Bilal för att han är ledsen. Jag går ut, utan att säga hej då till någon och hoppar i en Taxi.

Innan dess har jag inte kunnat vara ensam. Så fort jag är ensam så gråter jag 24/7. Så det har inneburit att jag inte riktigt tänkt klart i alla lägen. Om jag kommer ångra mig senare när jag väl vaknat upp ur den här dimman? Kanske.. Eller så var det exakt vad jag behövde.

Igår var på bio. Såg den nya Hunger games filmen, Mockingjay. Grät på tåget på väg till bion. Smsade min bror att jag är ledsen att jag inte kan vara ett stöd till honom just nu. Att jag ville att han skulle veta att jag allt beskyddat honom. Men att jag just nu inte kan finnas där för honom. Jag finns inte ens för mig själv. Alla mina gränser är utsuddade och jag vet inte längre vad som är rätt eller fel. Känns som om jag hoppat bakåt i tiden och upplever allt en gång till. Den här gången undrar jag om den här sorgen någonsin kommer gå bort? Hur länge ska man må så här? Jag grät mig igenom hela filmen. Den började 21:30 och slutade 23:30.  Så ni kan tänka er? Men tårarna slutade inte att rinna ner för mina kinder, och i mitt grepp låg berlocken.  Höll hårt om den genom hela filmen. Mitt sällskap märkte ingenting..Och jag ville inte heller att det skulle märkas. När tårarna tyst rann ner för mina kinder. Vill inte att någon ska tycka synd om mig. Vill inte känna mig svag inför andra. Om det är något jag avskyr så är det svaghet.

Finner inga ord

Hur kan man göra så här mot oss? Min familj blir bjudna till en invigning av en restaurang. Vi åker dit, så är det på samma ställe vi hade Musses Minnesstund på. Massa människor som besökt oss och beklagat sorgen. Det var en stor folksamling som stod på kö för att få mat. Det kändes som om vi var behövande som stod i Klara kyrkan och fick mat under nyårsafton. Restaurangen var full så vi Aldebe familjen hänvisas till lokalen där vi hade Musses minnesstund i. Hur tänker de? Jag fick panik av den stora folksamlingen, jag kunde inte andas.. Mamma började gråta och jag blev arg. Varför tar de oss till lokalen där vi hade min brors minnesstund i så kort efteråt. Hur tänker de? Hoppas den här kvällen slutar bra. För just nu sitter jag på tåget med gråten i halsen. Det var många som tittade bort när vi kom, de orkade lägga mer tid på ”den sörjande familjen” så då låtsas de som om vi inte finns. Och jag orkade inte heller hälsa för den delen. De har gjort sitt, de har beklagat sorgen 1-2 gr och nu får vi klara oss själva. Men det är perioden efter besöket på bårhuset , begravning och minnesstunden som är värst. För det är då man är själv med sina tankar och man inser att allt inte var en dröm utan det var på riktigt.

Vila i frid nu.

IMG_1676-1.PNG

IMG_1648-0.JPG

IMG_1646-0.JPG

IMG_1653-0.JPG

Marroccan Dinner

IMG_9608

Arabiska fake tatueringar kommer snart upp i shopen i guld och i svart Så håll utkik 🙂 Det här armbandet hittar ni redan dock i shopen HÄR

Det armbandet har jag gett till alla som står mig nära och för mig står det för kärlek.

IMG_9603

Med Amal & Maria Under den Marockanska middagen som anordnades av Andalusia 

IMG_9614

Med Maria och Amal, fina tjejer.

IMG_9611

Ser ni vad det står på arabiska? jag gör inte det 😛

Love / Iman

Minnesvideo

Det här är helt sjukt. Jag valde en låt från ingenstans. Någonting fick mig att hitta den här låten. Så ville jag ha den här låten som bakgrundsmusik på bildspelet. Men innan jag gjorde det så rådfrågade jag en gammal kollega till honom och kollegan sa att han brukade rappa till den här låten på jobbet att han faktiskt älskade den här låten. Hur sjukt är inte det.. att jag hittar en låt till hans minnesvideo som han faktiskt sjöng en kort tid innan han gick bort?

Här kommer låten.

Och Stäng av ljudet här nedanför på bildspelet för jag var tvungen att välja en random låt. För att det gick inte och lägga upp en egen låt.

Och se på bildspelet nu i takt med musiken ovanför.

Att göra den här videon tvingade mig till att inse att du är borta på riktigt. Jag har inte fattat det, fast jag stått vid din grav tre gånger nu. Imorgon ska vi dit igen. Då kommer jag brista ut i gråt. Jag kommer säkert falla ner på knä och ha händerna framför ansiktet och inse då att du aldrig mer kommer tillbaka. Aldrig någonsin.

Den här låten har jag spelat upp i timmar och jag har gråtit så mycket. För fe orden. Det var vad du kände. Det sa du till mig i fredags två dagar innan du dog att det var så du kände.

–   ”  Och den här delen sjunger jag till dig Musse: -” Saknar dig min bror, jag sa jag saknar dig mer än vad du tror. Vi ses på andra sidan. Men tills dess kommer jag sakna dig min bror. ” –

Älskar dig Musse.

P.s! Vissa ansikten är utsuddade i videon pga att jag inte har ett godkännande att publicera dessa bilder och lägga upp de i offentliga sociala plattformer. Så inget är personligt och inga dolda agendor finns heller.


wordpress hemsida wordpress hemsida