imanaldebe

Zlatan mer än bara en förebild.

Zlatan-bak-XC70-8x4

Såg ni dokumentären med Zlatan och has farsa? Dokumentären gav mig gåshud och vilken supporter hans pappa är! Jag önskar att jag hade någon som också samlade ihop ett album om mig. Istället är det jag som själv samlar ihop det jag hittar i en pressmapp på FB hehe… Så om jag har någon där ute som ville supporta mig lite extra mycket hojta till så att jag kan må bra haha Iaf tillbaka till det viktiga. Zlatan berättar öppet i dokumentären om att hans pappa är sin största supporter. Hemma hos hans pappa hittar man stora väggar med tidningsartiklar om Zlatan inramade. Så jävla häftigt! Så häftigt att man får gåshud när han fortsätter berätta om sin resa från förorten Rosengård där han levde i misär och där hans pappa satsar alla pengar på att utveckla sin sons fotbollskarriär istället för att tex betala hyran. Han tror på sin son och lever för honom i princip. Hans son är allt han kanske själv aldrig blev. Och stoltheten han har för honom är otrolig.

Enough om hans dad. Zlatan berättar om sin kamp att som en förortsunge och som utlänning kämpar 10 gr mer för att bli accepterad som ett fotbollsproffs. Hans ego får han av sina fans och han fäller en tår när han beskriver hur mycket sin far har offrat för hans fotbollskarriär.

Han berättar om hur han kränktes i början på fotbollsplanen med rasistiska skällsord tills han blev Hela Sveriges Zlatan. Henke Larsson berättar också om hur man bara blir accepterad som svensk när man är bra på något.

Zlatan fortsätter med att häcklingen från publiken fick honom att kämpa 10 gånger mer för att visa på att han är grym på det han gör. Han kämpar dagligen och blir inte bekväm med den positionen han har idag.

Idag har hans fötter avgjutits på gården där han spelade fotboll på Rosengården. Där finner ungarna i området ett bevis på att det går att lyckas oavsett vilka förutsättningar man har som barn. Zlatan en levande legend.

Del 2 av Zlatan från Rosengård med mer än ett mål, sänds ikväll på SVT kl 20:00

Glöm inte att titta 🙂

 

Fika med min fina ♡

IMG_7558

Hej babes den här helgen har bara handlat om att vara med familj och vänner. Och igår satt jag med en gammal barndomsvän som heter som jag haha iaf vi planerade lite inför min födelsedag. Min idé togs emot väl om man säger så haha mer än så kan jag tyvärr inte säga. Men jag kom på en till grej inatt. Tror att det blir två firande på samma dag.

Love / I

Night and fog.

IMG_7875.PNG

Min iPhone laddare har gått sönder igen. Det här är min tredje laddare på en månad. Får lösa det imorgon.

Love / I

All white everything.

IMG_7759.JPG På väg till en middag. Love / I

Lördag & Födelsedagsplanering

Daisys-21st

Hej babes hela lördagen har handlat om att planera min födelsedagsfest den 1 November. Det är allhelgonadagen då så jag vill gärna att alla är utklädda på något sätt med inspiration från bilden ovanför. Gästerna kommer bli inbjudna med ett vykort och alla ska samlas på ett bestämt ställe en viss tidpunkt. Mer får de inte veta.

Vilken plats vi bestämmer oss för att vara på kommer gästerna få reda på samma dag. Spännande eller hur?

Och när gästerna kommer så väntar en gåva på de på bordet. En gåva som kommer få de att minnas kvällen för alltid.

Love / I

The big 3-0

We hear that 40 is the new 30, which makes 30 the new 20, right? 

weheartitkylie

If you’re turning 30 and finding ways to celebrate your 30th birthday seem like a majorly depressing chore, then think again! Turning 30 is not about looking at what you haven’t accomplished yet in life or about getting closer to your gravestone.

Turning 30 is, in fact, about celebrating how far you’ve come and looking to where you want to go.

Your birthday is the perfect time to do that. Even if you’re single, have no kids yet, and don’t have your dream career or house, there are ways to celebrate your 30th birthday that will take the edge off the dreaded day that so many women see it as.

Om du går igenom en 30 årskris läs ovanför så kanske du blir taggad att fira dig själv ändå haha Jag hade 30 årskris dagen efter att jag fyllde 29 år och det fick mig att ligga apatisk i sängen och känna  mig kvävd i flera timmar. Sen så tog jag mig själv i kragen och la in högsta växeln och satsade på mig själv. För första gången i mitt liv, på riktigt. Uteslöt folk ur mitt liv, och det var svårt särskilt när det är folk man är van vid. Men när man närmar sig 30 år så börjar man fundera på allt man vill ta med sig in i det ”vuxna livet”. Man börjar rensa bort folk ur sitt liv som om man rensar ogräs. Man inser att livet är kort och att man inte är ung for life och börjar priotiera saker man tycker är viktigt för en. Sen så är det så att man plötsligt förändras och börjar lära känna en ny människa. Detta hände mig nämligen när jag fyllde 24 och när jag fyllde 29. Blev plötsligt helt förändrad. En ny lugn och seriös person växte fram.

Jag önskar att någon hade talat om för mig att man förändras många gånger under livet för att till slut bli den person man är. Istället har jag fått panik och känt vem är jag nu och saknat den person jag varit. Istället för att acceptera förändringen och bygga upp en person som jag faktiskt vill presentera för omvärlden. Men det är läskigt att plötsligt vakna och vara helt personlighetsförändrad. En del börjar fundera på vem man är nu? Och en del flyr från sig själva, in i fest och fyller vardagen med en massa måsten för att bemöta sitt nya jag, det är för jobbigt helt enkelt att tag i det. Det är för djupt helt enkelt. Att omge sig med massa folk är enklare. Att försöka att aldrig vara ensam är en enkel utväg, och ibland önskar jag att jag tog också tog den vägen. Men istället så som jag är som person så valde jag att ta den svåra vägen. Nämligen att lära känna mitt nya jag och ta tag i allt som legat och grott på insidan för att förbättra jaget.

När man blir äldre så blir man räddare. Man blir rädd för förändring. Man blir rädd för framgång och vad som kommer därtill. Barnet i dig dör och det vuxna tar över. Håll fast vid barnet i dig. Låt inte barnet i dig dö. Det är barnet i dig som för dig framåt utöver det ”normala”. När man är yngre så vågar man ta risker för att man inte har samma ansvar som man har idag. Ju äldre man blir ju mer ansvar man har och det kan vara saker som håller en kvar på en och samma plats. Sen så kan sätta hinder för sig själv och det värsta är mentala hinder. Man skapar hinder som inte finns. Man ifrågasätter möjligheterna istället för att nappa på möjligheter, ta risker och go all in.

Varför ställer man sig inte frågan ist Vad har jag egentligen att förlora? Varför tar det vuxna jaget över och skriker högt NEJ, Du har inte råd att ta den här risken! Du vet inte vad som döljer sig i det okända! Stanna kvar i din trygga bubbla, det du känner till. Det är mycket säkrare.

Idag är det svårt att tex starta eget och go all in om man har ansvar och kostnader utan att tex ha en extra tjänst med fast inkomst vid sidan av. Och då kalkylerar man 100 gr i huvudet innan man nappar på en möjlighet. Det som var min räddning var att jag startade företag när jag var väldigt ung  jag var 16 år. Jag var inte då inte rädd för att ta risker. Jag såg världen som min spelplan och var inte rädd för att ta för mig av omvärlden.J ag brydde mig inte om vem personen jag var som jag vände mig till för tex råd eller en tjänst, Känd som okänd. Höjdare som nybörjare. Jag tog för mig.

– Och jag fick det stöd jag behövde för att klättra upp. Sen så blev jag ”vuxen” och plötsligt blev allt för seriöst och varenda steg jag tog låg under granskade ögon. Och för första gången så blev jag rädd. Jag blev rädd för att misslyckas. Jag blev rädd för att förlora allt jag har byggt upp. Plötsligt blev det roliga tråkigt. Och världen blev svart inför mina ögon. När det jag brann för blev ett ”jobb” så rann det kreativa ifrån mig.

När jag skapade så skapade jag för att visa folk att jag kan. Jag provocerade mer efter att jag fick negativa reaktioner. Och allt var så himla roligt. När jag normaliserade mitt skapande för att bli ”normal” och för att kommersiella mitt koncept så dog något inom mig. Jag började jämföra mig med andra och började anpassa mig efter marknaden. Mitt livs misstag.

Den jag är, är en produkt. En produkt som har grundat en miljardindustri idag. Jag vågade rulla bollen. Men sen klev jag av och stod på vägen och såg hur bollen rullade förbi. Jag blev rädd, rädd för att förlora allt jag hade. Det som fick mig att överleva saker som skett i det förflutna. Mitt enda hopp var min passion, mitt skapande, min design. När jag inte hade Det längre för att skapa hade jag helt plötsligt ingenting.

Det tog tid för mig att inse vem jag är idag, dra lärdom av tidigare drag och fokusera på mitt eget och våga ta nya chanser och förlita mig på mitt öde. Och att fortsätta knyta mig an till personer som tror på mig och som vill se mig växa. Jag fortsatte gå på vägen som kommer få mig att blomma ut på alla möjliga sätt och i slutändan göra mig lycklig. Så lycklig som jag förtjänar att vara.

Sen så är det så att man får en kick av få publicitet. För att med publicitet kommer berömmelse, beundran och respekt. Så fort man inte får det på ett tag så får man panik och strävar efter att få det igen. Man blir livrädd för den där känslan som kommer till. Känslan av att känna sig tom och orädd och man fyller den med andra människors bekräftelse, får man inte det så känner man sig tom och rädd. Lite för beroendet av att få likes på sociala medier så fort man inte får det så känner man sig värdelös och ouppskattad. Och det där är farligt. För att det kan sluta med att man i slutändan endast gör saker för att få  publicitet och det som hör till istället för att göra saker för sin egen skull.

Hur man återtar makten över sitt liv och sin framgång!

1. Du måste sluta vara rädd och våga ta risker, kör bara!

2. Skit i vad folk tycker oavsett om de har makt eller inte. Du kan en dag få mer makt än de. Kör bara på! Du kommer bli bedömd vad du än gör. Du kan vara bäst på allt det kommer alltid vara någon som har en åsikt om dig. Negativt som positivt.

3. Isolera dig från folk som vill trycka ner dig och få dig att stå still på din plats. Jag kallar de bromsklossar. Gör dig av med de. Oavsett om du känner dig ensam. Det är ensamt på toppen. Om du har 1-2 nära vänner i slutändan så är det värt det.

4. Socialisera dig med folk som är du och folk som är i en position högre än dig. De kommer inte se dig som ett hot utan hjälper dig gärna upp. För de har redan säkrat sig på sina positioner.

5. Fira varenda liten grej som du känner dig stolt över att du har uppnått! Kan vara att du minskat ditt kolhydratintag till att du vågade mejla en höjdare som får dina ben att darra i verkligheten. Ta alla möjligheter som finns i vardagen. Får du en idé kör på den! Greppa tag i alla strån av möjligheter som finns runt omkring dig.

6. Är du utländsk? Skäms inte för det. De som har lyckats är de som stolt står för de dem är.

7. Var dig själv. Var en unik produkt som folk ser upp till. Så fort du försöker bli ”normal” så kommer det bara gå bakåt. Ett misstag jag har lärt mig av.

8. För din familj och dina nära närmare dig, men i slutändan räkna med ingen. Have your own back.

9. Glöm inte att satsa på kärleken. Ju mer självständig du blir och ju mer du jobbar så är du inte i behov av någon annan i ditt liv. Våga ta in någon i ditt liv. Kasta din lista med krav och ha bara kul 🙂 Det är då de blir som bäst. När du inte är spänd, bitter och stressad utan du har kul och trivs med ditt liv och dig själv. Och det är attraktivt.

10. Fira inte din B-day med gråten i halsen och stressen i att du inte uppfyllt ditt och datt än. FIRA DET DU UPPNÅT!

Och det har jag tagit till mig och därför ska jag sluta bitcha över att jag blivit kärring och istället fira min 30 årsdag som en dag då jag firar allt jag gjort fram till just den dagen. The big 3-0!


wordpress hemsida wordpress hemsida