![\"1379404_175162782679210_1820903177_n\"](\"http:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/files\/2015\/02\/1379404_175162782679210_1820903177_n.jpg\")
<\/a><\/p>\nDet h\u00e4r utdraget\u00a0\u00e4r skriven ur en\u00a0PMDS bubbla<\/em><\/p>\n Hur ofta har vi inte att vi v\u00e5gade s\u00e4ga vad vi egentligen tyckte och t\u00e4nkte? Som k\u00e4nsidar, skribenter som tj\u00e4nar\u00a0m\u00e5ngmiljonbelopp p\u00e5 att de faktiskt v\u00e5gar s\u00e4ga det som m\u00e5nga utav oss t\u00e4nker p\u00e5? Varf\u00f6r har det blivit unikt att v\u00e5ga t\u00e4nka h\u00f6gt? Varf\u00f6r f\u00f6ljer vi hellre den mainstreama v\u00e4gen.. \u00e4n att v\u00e5ga s\u00e4ga vad vi tycker och t\u00e4nker?<\/p>\n Jag har tonat ner mig i bloggen och i verkligheten s\u00e5 pass mycket s\u00e5 att jag knappt\u00a0k\u00e4nner igen mig sj\u00e4lv. Jag bl\u00e4ddrar bland mina inl\u00e4gg och k\u00e4nner total avsmak. Min blogg visar p\u00e5 ett\u00a0lycklig liv, bortsett h\u00e4ndelsen den 8 December 2014. Ett fint liv under rampljuset.<\/p>\n Men det \u00e4r en ren och sk\u00e4r l\u00f6gn. Det \u00e4r som en fin plastduk \u00f6ver ett slitet bord. Jag \u00e4r tacksam f\u00f6r att jag \u00e4r d\u00e4r jag vill vara idag n\u00e4r det g\u00e4ller min karri\u00e4r. Det jag dr\u00f6mde om n\u00e4r jag levde i ett m\u00f6rker. Jag levde i min l\u00e5tsas v\u00e4rld som blev till verklighet. Men n\u00e4r dr\u00f6mmen besannades kom skuggan i kapp mig.\u00a0Och skuggan\u00a0v\u00e4ntade p\u00e5 att \u00e4ntligen f\u00e5 tillh\u00f6ra mig f\u00f6r alltid. Det d\u00e4r p\u00e5klistrande leendet f\u00f6rsvann och pl\u00f6tsligt kom mitt inre monster fram p\u00e5 ytan och gjorde mig blek, asocial och r\u00e4dd.<\/p>\n Sanningen om hur det \u00e4r att f\u00f6das i n\u00e5got som \u00e4r s\u00e5 hemskt.V\u00e4xa upp i n\u00e5got som inte f\u00f6rt med sig n\u00e5got gott eller jo ett\u00a0eller annat minne som jag kan ta med mig fr\u00e5n barndomen som n\u00e5got fint. Som n\u00e5got jag faktiskt vill minans och ber\u00e4tta f\u00f6r mina barn och barnbarn. Men det m\u00f6rka hade ett pris, det fick mig att bli r\u00e4dd f\u00f6r att f\u00e5 barn, att \u00e4lska och att f\u00e5 bli \u00e4lskad p\u00e5 riktigt. Hur ska man \u00e4lska det trygga n\u00e4r man\u00a0inte k\u00e4nner igen det? Jag kv\u00e4vs av tanken n\u00e4r jag h\u00f6r ordet k\u00e4rlek. Idag vet jag att det \u00e4r sj\u00e4lvf\u00f6rakt. Orden jag \u00e4lskar dig \u00e4r sv\u00e5ra f\u00f6r mig att formulera.<\/p>\n Ord som \u00f6dmjukhet, k\u00e4rlek och respekt \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r mig d\u00e5 jag inte f\u00e5tt\u00a0uppleva det. Den d\u00e4r sagostunden eller den d\u00e4r kramen som barn. Det finns inte i min v\u00e4rld. Det tog mig \u00e5r att inte k\u00e4nna mig obekv\u00e4m med kramar eller den d\u00e4r handen p\u00e5 axeln. Ber\u00f6ring omringade mig n\u00e4mligen st\u00e4ndigt av\u00a0obehag. Men mitt p\u00e5klistrade leende och min mystik bidrog till att folk drogs till mig. Jag var sv\u00e5r att f\u00e5 grepp om. Det gjorde mig \u00e4nnu mer intressant. Men det som l\u00e5g till grund f\u00f6r mitt flyktiga beteende var att jag inte hade kunskap om hur ett fungerande f\u00f6rh\u00e5llande s\u00e5g\u00a0ut. Vilket ledde till att jag aldrig riktigt v\u00e5gade tro att vi var menade f\u00f6r varandra. Jag har med andra ord \u00e4nnu inte l\u00e4rt mig att t\u00e4nda p\u00e5 k\u00e4nslom\u00e4ssig trygghet.\u00a0Kanske litar jag inte p\u00e5 mina egna k\u00e4nslor? Kanske skyller jag p\u00e5 min uppv\u00e4xt? Det jag dock vet \u00e4r att jag verkar ha en\u00a0naturlig instinkt f\u00f6r hur man beter sig f\u00f6r att k\u00e4rleken ska v\u00e4xa.<\/p>\n Jag drogs ofta till dramatiken i vad jag trodde var k\u00e4rlek. Det enda som jag k\u00e4nde igen och som inte\u00a0fick mig att bli uttr\u00e5kad. Att f\u00e5 ett avvisande tog jag personligt och det visste destruktiva m\u00e4nniskor om, f\u00f6r att de var likadana sj\u00e4lva. Ignorans lockar personer som \u00e4r n\u00e4mligen vana med att folk flockas kring de. Det bidrog ofta till att jag valde fel, antingen var de f\u00f6r\u00a0trista eller f\u00f6r dramatiska. Det normala var f\u00f6r lame helt enkelt. S\u00e5 tomheten efter dramatiken var v\u00e4ldigt p\u00e5taglig, mer \u00e4n vad saknaden efter personerna kunde vara. Varje sorg och besvikelse\u00a0shoppade jag d\u00e4refter under mattan av r\u00e4dsla f\u00f6r att jag skulle falla och aldrig ta mig upp. Idag skriver jag av mig. Skriver \u00f6ppna brev som jag l\u00e4ser f\u00f6r mig sj\u00e4lv tills jag blir uttr\u00e5kad av min egen sm\u00e4rta. Sedan br\u00e4nner jag upp breven och l\u00e4gger ifr\u00e5n mig de konstgjorda minnena. Inget utav de var ju p\u00e5 riktigt? Inget av det var ju k\u00e4rlek. Hur kan man \u00e4lska n\u00e5gon eller n\u00e5got n\u00e4r man inte \u00e4lskar sig sj\u00e4lv lika mycket eller v\u00e4rderar sig sj\u00e4lv lika h\u00f6gt?<\/p>\n -”Jag har rensat mycket d\u00e5ligt i mitt liv, vissa n\u00e4tter vaknade jag av att jag gr\u00e4t..”-<\/strong><\/p>\n K\u00e4rlek fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarna kom i g\u00e5vor och i pengar. F\u00f6r de hade sj\u00e4lva inte f\u00e5tt \u00a0uppleva just det k\u00e4rlek. Olika k\u00e4nslom\u00e4ssiga uttryck som empati, respekt, k\u00e4rlek och \u00f6dmjukhet fanns inte i min v\u00e4rld. Det fick jag l\u00e4ra mig p\u00e5 egen hand.<\/p>\n – ”Som n\u00e4r man l\u00e4r sig att k\u00f6ra i Bombay och sedan ska ut p\u00e5 svenska gator, ja ni fattar.”-<\/strong><\/p>\n R\u00e4dslan f\u00f6r att visa s\u00e5rbarhet sluter mig. Jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att bli avvisad. Jag vill att man l\u00e4r ut k\u00e4nslom\u00e4ssig h\u00e4lsa i skolan f\u00f6r att det finns m\u00e5nga d\u00e4r ute som beh\u00f6ver verktygen f\u00f6r att kunna f\u00e5 kontakt med sina k\u00e4nslor och f\u00e5 l\u00e4ra sig att hantera de.<\/p>\n -”Jag var som en stark, st\u00e5tlig isstaty som sakta men s\u00e4kert sm\u00e4lte.”-<\/strong><\/p>\n Vem \u00e4r jag? \u00c4r en fr\u00e5ga jag st\u00e4llt mig sj\u00e4lv sedan jag var 25 \u00e5r. Och idag \u00e4r jag 30 \u00e5r och jag vet fortfarande inte vem jag \u00e4r. Jag k\u00e4nner mig stark men tom. Jag har i \u00e5r varit tvungen att g\u00e5 igenom mig sj\u00e4lv. Och fr\u00e5gat mig sj\u00e4lv om jag tycker jag \u00e4r v\u00e4rdefull? Duktig? P\u00e5 r\u00e4tt sp\u00e5r?.. Jag gick igenom en \u00e5ngestf\u00f6rt\u00e4tad dimma men jag blir helare, bit f\u00f6r bit. Det kunde h\u00e4nda att jag gick igenom min garderob f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 grepp om vem jag \u00e4r?<\/p>\n Inget i mitt liv blev exakt som jag har t\u00e4nkt mig, men jag intalade mig sj\u00e4lv att ska g\u00e5 bra och det blev bra. Men jag ins\u00e5g att jag f\u00f6rlorade mig sj\u00e4lv genom att st\u00e4ndigt jaga efter bekr\u00e4ftelse utav andra m\u00e4nniskor, en del utav min bransch. Att det ska gilla mig, tycka att jag \u00e4r duktig. Ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00e5 bekr\u00e4ftelsen fr\u00e5n mig sj\u00e4lv. En annan sak jag \u00e4ven l\u00e4rt mig \u00e4r att inte ta livet p\u00e5 f\u00f6r mycket allvar. L\u00e4gg p\u00e5 ett humorfilter.<\/p>\n -”Nu planerar jag en Comeback”-<\/em><\/strong><\/p>\n Forts\u00e4ttningen f\u00f6ljer \/\u00a0<\/em>Iman Aldebe<\/em><\/p>\n \n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Photo: Rodeo Christian Gustavsson Det h\u00e4r utdraget\u00a0\u00e4r skriven ur en\u00a0PMDS bubbla Hur ofta har vi inte att vi v\u00e5gade s\u00e4ga vad vi egentligen tyckte och t\u00e4nkte? Som k\u00e4nsidar, skribenter som tj\u00e4nar\u00a0m\u00e5ngmiljonbelopp p\u00e5 att de faktiskt v\u00e5gar s\u00e4ga det som m\u00e5nga utav oss t\u00e4nker p\u00e5? Varf\u00f6r har det blivit unikt att v\u00e5ga t\u00e4nka h\u00f6gt? Varf\u00f6r f\u00f6ljer … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5987,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-10957","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10957","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5987"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10957"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10957\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10957"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10957"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10957"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}