Vi st\u00e5r mitt i Stockholms Hj\u00e4rta. Pratar, skrattar. Ett ok\u00e4nt g\u00e4ng. Det ok\u00e4nda g\u00e4nget byts ut och vi l\u00e4r k\u00e4nna nya fr\u00e4mlingar. Fr\u00e4mlingar som m\u00f6ts igen av en slump. Eller var det \u00f6det? V\u00e4nskap som bildas och samma t\u00e4ndare som byts fr\u00e5n en fr\u00e4mlings hand till en annan. Pl\u00f6tsligt hamnar t\u00e4ndaren hos n\u00e5gon ok\u00e4nd. Som kommer b\u00e4ras med nattens minne. Och komma ih\u00e5g att Sverige inte \u00e4r s\u00e5 olikt m\u00e5nga andra l\u00e4nder egentligen. Den sociala biten finns d\u00e4r om man sj\u00e4lv \u00e4r social. F\u00f6rsiktigheten finns dock kvar. S\u00e4rskilt mot utl\u00e4nningar. \u00c4r dem att lita p\u00e5? Jag k\u00e4nner av det och l\u00e5ter de ta den tiden de beh\u00f6ver f\u00f6r att f\u00e5 bilda sig sin egen tillit.<\/p>\n
– Jag har saknat det h\u00e4r. Att kunna prata med ok\u00e4nda m\u00e4nniskor s\u00e5 som man normalt g\u00f6r i utlandet utan att det k\u00e4nns konstigt, utan naturligt. Att man kan kliva ur sitt skal och bara f\u00e5 vara.<\/em><\/p>\n – Jag har dock l\u00e4nge levt i en sluten v\u00e4rld. I en v\u00e4rld d\u00e4r jag blir r\u00f6d i ansiktet om en fr\u00e4mling paratar med mig. Efter allt som har h\u00e4nt p\u00e5 v\u00e4gen upp i min karri\u00e4r s\u00e5 har jag blivit en mussla<\/em>. Med en p\u00e4rla inuti mig som l\u00e4ngtar efter att f\u00e5 komma ut, igen..Jag l\u00e4ste ett r\u00e4tt s\u00e5 tacky citat h\u00e4romdagen som gav mig en ”aha-upplevelse”<\/em> <\/strong>Och det var citatet ”Don\u00b4t take life to seriously, you will never get out of it alive”<\/strong><\/em>. Och det fick mig att vakna upp.<\/p>\n Jag tog livet f\u00f6r seri\u00f6st. Jag raderade alla lallare ur mitt liv och best\u00e4mde mig f\u00f6r att fokusera p\u00e5 vad som var viktigt och tappade bort mig i det hela. Jag \u00e4r ju en social varelse. Ochjag tar livet med en nypa salt och det har alltid varit till min f\u00f6rdel. S\u00e5\u00a0 fort jag slutade vara ”jag”<\/em> s\u00e5 tappade jag n\u00e4stan bort mig helt och h\u00e5llet. Jag har k\u00e4nt mig tom.\u00a0 Inte vetat vad som fattats och nu vet jag att det \u00e4r det som jag fumlat i m\u00f6rkret efter. Jag saknar att skratta med fr\u00e4mlingar, att inte haka upp mig p\u00e5 saker och ting, att tro att allting har en l\u00f6sning, att forts\u00e4tta ta risker, att vara or\u00e4dd och g\u00e5 efter det mitt hj\u00e4rta och min hj\u00e4rna suktar efter.<\/p>\n Men att fumla runt i m\u00f6rkret och jaga det som en g\u00e5ng varit en del utav mig, har b\u00e5de varit negativt och positivt f\u00f6r mig. Efter min f\u00f6rsta kollektion ECO LUXURY och efter all medie publicitet s\u00e5 har jag har startat upp Happy Turbans<\/a>, tagit min juristexamen, sytt den f\u00f6rsta polissl\u00f6jan f\u00f6r Polismyndigheten och den f\u00f6rsta apotekssl\u00f6jan f\u00f6r Apoteket Hj\u00e4rtat. Jag har mina turbaner i butik hos Atlej\u00e9 Old p\u00e5 Sankt Eriksgatan 9<\/em> och en ny Couture Turban kollektion i en exklusiv butik i Dubai. M\u00f6rkret och tomheten fick mig att satsa p\u00e5 r\u00e4tt saker h\u00e4r i livet och skapa m\u00f6jligheter som lugnar ner min sj\u00e4l och f\u00e5r mig att vilja skratta med fr\u00e4mlingar, igen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi st\u00e5r mitt i Stockholms Hj\u00e4rta. Pratar, skrattar. Ett ok\u00e4nt g\u00e4ng. Det ok\u00e4nda g\u00e4nget byts ut och vi l\u00e4r k\u00e4nna nya fr\u00e4mlingar. Fr\u00e4mlingar som m\u00f6ts igen av en slump. Eller var det \u00f6det? V\u00e4nskap som bildas och samma t\u00e4ndare som byts fr\u00e5n en fr\u00e4mlings hand till en annan. Pl\u00f6tsligt hamnar t\u00e4ndaren hos n\u00e5gon ok\u00e4nd. Som … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5987,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-7780","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7780","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5987"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7780"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7780\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7780"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7780"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/imanaldebe\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7780"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}