Jag sitter och läser bloggar och blir alltid sugen på att blogga igen, skriva av mig just för att jag känner mig så instängd här. Nu testar jag detta en sista gång visst händer det inte så mycket i mitt lilla tragiska liv i lilla värnamo men mina tankar far åt alla håll och jag spricker snart.
Jag jobbar som vikarie just nu vilket är så mycket bättre än att sitta på en fabrik men det är väldigt tröttsamt, ibland när man blir uppringd tidigt på morgonen och ska jobba är inte så himla kul men pengar vill man ha alltså får man traska sig upp och åka till jobbet, visst mina dagar är väldigt spontana man vet aldrig vad som väntar en men inte njuter jag direkt utav det, jag kan aldrig riktigt planera mina dagar eftersom att jag i stort sett aldrig vet hur dom ser ut. Men som sagt så mycket bättre än att sitta på en fabrik, man så iallafall träffa mycket människor vilket jag tycker om men detta är bara tillfälligt eftersom att jag har ett mål i mitt liv som jag en dag ska nå och för att nå mitt mål, min dröm måste jag komma in i skolan så det jag gör nu är att kämpa för att få komma in på skolan jag vill så gärna gå på så just nu är skolan min dröm och när jag nått och upplevt den drömmen en dag kommer jag äntligen kunna förverkliga min största dröm!