Sitter här och faktiskt funderar över mitt liv. Hmmm! Det svarta året är som bortblåst. Det var 09. Det året jag fyllde 40. Shit vilket jäkla år.
När jag fyllde 41 så kändes det som en lättnad. Då hade jag kommit ur det svarta året på väg in i ett nytt fantastiskt år.
Jag hade börjat prata med min Lasse på nätet o vi skulle då snart ses 🙂 Hade fått ensam vårdnad om Sandra så hon hade börjat kliva upp ur sitt skal.
Nu är jag 43 och allt känns bara bara TOPPEN. Älskar min Lasse så jättemycket. Mina tjejer mår bra. Allt går bra med skola o jobb för dom.
Jag har bytit efternamn, adress, jobb ! Jag sitter som ordförande i Uppsalasektionen.
Just nu sitter jag i Tandådalen och bara myser, och tänker på mitt liv som har varit!
Tänk att allt kan vara så mörkt och tänk att man kan ta sig upp därifrån. Just då känns det inte så.
Jag har mina nära och kära och mina goa arbetskamrater att tacka för att jag är här i dag. Utan er hade jag aldrig orkat. Förstår inte hur ni orkade med mig, men TACK!
Puss puss