Men det är svårt att komma ur denna onda cirkel som jag befinner mig i. Det blir väldigt lätt att jag sinnet vidare på mina tidigare inlägg. Jag är (trots att folk kanske inte tror de) väldigt insiktsfull, och tror inte att jag står över alla andra. Men jag kan ju häller inte bara sitta och skriva hur knäpp jag kan vara. Hur elak jag kan vara osv osv. Kul för er att läsa liksom.
Jag kan berätta lite kort om hur mitt liv har sett ut ska vi säga de två senaste åren.
Jag har sedan länge varit väldigt deprimerad. Och för er som inte är deprimerad så är det ju väldigt svårt för er att förstå hur det är att leva med detta.
Att hämta posten tex som tar 20 sek blir plötsligt väldigt ångestladdat. Det kan ta veckor innan man äntligen har tagit in den. Man/jag är ofta väldigt osocial och vill helst bara vara hemma själv. Blir man bjuden på middag hos någon hittar man/jag på ursäkter som gör att det inte passar just då. Och de som är mest jobbigt är kampen mot sig skälv. Man vill hitta på massa roliga saker. Umgås med vänner, ha ett fint hem osv osv men det är som att det inte går. Det känns exakt som att man är paralyserad och de ända du vill är att ta dig låsa MEN DET GÅR INTE!!!
Men nu mina damer och herrar. Nu börjar jag se en liten ljusstrimma som ger mig hopp. Jag mår mycket bättre psykiskt nu än för tex två år sedan. Men det är fortfarande en väldigt låg bit kvar att vandra. Men jag har hopp! Sen bör man ej glömma att man löper stor risk att bli deprimerad när man går omkring med fysiks smärta 24 timmar om dygnet. Vilket jag också gör. Man löpet också stor risk att bli deprimerad om man har stora sömnproblem. Vilket jag också lider av nå fruktansvärt. Jag SVÄR att jag kan med lätthet vara vaken i 60 timmar i sträk. Detta är absolut ingen överdrift.
Jag hoppas ni förstår att när jag säger att jag kan vara vaken så många timmar i sträk så är det ju inte så att jag pressat mig själv för att se hur länge jag orkar jag vara vaken.
Snarare tvärtom. Jag ligger och försöker sova väldigt ofta men allt som oftast utan resultat.
Och när jag faktiskt lyckas somna kan man ju tro att jag med lätthet skulle sova ett dygn i sträk. Nej nej nej. Oftast blir det Krim 1-2 timmar. Ni är det ju inte alltid jag är vaken 60 timmar i sträk. Men ett dygn är jag till 99% vaken .
Ja det är svårt att förklara.
Jag skriver absolut inte detta för att folk sak mer förståelse för människor som LIDER (för det gör man. Man nästan hatar sig själv) och det finns ingen utifrån som kan se ner på en i närheten så mycket som man själv gör. Det är omöjligt!
Jag vet att detta inlägg blev väldigt dåligt formulerat. Men jag hoppas ni förstår lite hur jag menar. Och ni som är deprimerade som läser min blogg (jag kan garantera att några som läser bloggen är just deprimerade) tycker ni att jag beskrev de på ett någorlunda bra sätt?
Kommentera gärna. Man får ju vara anonym. 
P.s jag ides inte kolla stavningen. Bloggar ju som sagt alltid från mobilen. Så då ids man inte alltid kolla. D.s