Ja, vad ska man göra? Jag befinner mig i ett stadie där att bli kär känns så fruktansvärt långt bort. Jag vill inte bli kär. Jag vill absolut inte ha någon pojkvän på väldigt väldigt länge.
Jag tycker att det är orättvis att dra in någon i mitt liv som jag ska dela mitt liv med, när jag inte har städat upp mitt liv riktigt. Det är elakt mot den andra personen. Det blir ju pär automatik att man lastat över sina problem på honom/henne.
Jag tycker att man ska reda ut alla sina problem innan man släpper in andra människor i sitt liv. Dom ska inte behöva lida eller ta på sig mina problem.
Men däremot kan man ju träffa någon för att få sina behov tillfredställda. Men man ska vara jävligt försiktig. Jag vet väldigt många som kärar ner sig i sina ”kk” (inte bra)
jag är tro det eller ej inte någon som far och ligger runt (längre) jag håller mig till en person.
Och där vet vi båda spelreglerna.
Någon av oss kommer hem till den andra. Tar en cigg och sen… Ja ni förstår. Sen en cigg igen, och sen är det hejdå.
Man måste hålla en viss distans. Annars blir det väldigt lätt komplicerat. Så det är mitt råd till er !
Jag är nyss hemkommen efter en sådan tur. Och på något konstigt sätt känner man sig lite, vad ska jag säga.,,, ”lättare” på något sätt.
Jaja, nu har ni min syn på ”kärlek” och hur man gör om man inte är ute efter kärlek. Haha
Nåja. Nu ska jag antingen färga håret eller sov
a. Hmm beslutsångest. Haha men det hör ju inte
riktigt till ämnet. Men men. Tänka på vad jag sagt. Godnatt mina små frön. puss❤️