I år skulle jag ha tagit studenten egentligen, men vad hände med det? Jag har valt om att skriva om varför jag inte tog studenten i år som alla mina andra vänner. Under hela min skolgång, från första början när jag börja skolan har varit väldigt jobbig och påfrestande för mig, hur mycket jag än har försökt så har det inte riktigt gått som jag velat. När jag skulle börja 8:an på högstadiet, så fick jag veta att jag var tvungen att gå om ett år eftersom att jag hade missat så otroligt mycket, efter som att jag skolade sinnes sjukt mycket eftersom att jag inte trivdes i min gamla skola och inte fick eller kom in på någon annan skola. Jag tog det dock inte så jätte hårt för att jag förstod varför jag var tvungen att gå om och jag tyckte själv att det var bäst så. Även om det var jobbigt att inte gå på balen ihop med mina vänner som jag egentligen skulle gå med. Men jag jobbade istället på balen vilket var jätte kul och gick ut och firade med mina vänner ändå efter balen var slut. Mitt skolkande tog slut när jag äntligen bytte skola i 9:an. Mina betyg höjdes och jag trivdes jätte bra i skolan mitt liv kändes som om det var på topp. Och jag kunde avsluta grundskolan nöjd och glad för att jag visste att jag hade gjort mitt bästa. Hösten kom och jag skulle börja i en ny skola, där jag även hade vänner som gick. Jag trivdes jätte bra, och jag tyckte om lärarna. Men senare på hösten så kom en väldigt jobbig tid för mig, Jag hade precis flyttat till en egen lägenhet i hammarbyhöjden, som jag trivdes i men, sen kom smäll på smäll mot mig så jag hamnade i en stor och jobbig depression. Jag och min dåvarande kille hade det jätte tufft ihop och vi gick igenom en jobbig tid, min bästa väns mamma fick cancer, vilket jag tog också väldigt hårt, eftersom att min vän och hennes familj står mig väldigt nära, så att försöka vara stark för min vän var extremt jobbigt, eftersom jag jag redan hade fullt upp med att lösa allt mellan mig och min dåvarande kille. skolan gick bara sämre och sämre eftersom att jag mådde så dåligt. Det var så illa att jag inte klarade av att gå till skolan alls. Jag låg hemma och bara grät och grät hela dagarna och hade ingen livslust alls. Jag lät mig själv att göra mig till ett offer, och gick djupare in i min depression för att jag blickade tillbaka på allt gammalt som har hänt mig, vilket bara fick mig att må dåligare. Jag gick in i väggen helt och hållet, jag sov igenom mina dagar, och var jag vaken så grät jag utan att veta varför, jag kunde inte ens äta mat, jag var helt borta och ingen kunde få kontakt med mig. Det Var en jobbig och svår period för mig. Att säga att man lyckades att gå in i väggen innan man ens hade hunnit fylla 18år, är inte så jätte kul att att det är berätta, men jag tycker att det är viktigt att man ska kunna berätta sånt här, för att det är okej att inte vara okej.
Så på grund av att jag gick in i väggen så skrevs jag ut ur skolan, vilket var bra, för att jag vill inte gå i skolan om jag inte han göra det helhjärtat. Sommaren kom och jag började att återhämta mig väldigt mycket och mådde bara bättre och bättre även om sommaren var jobbig så, tog jag mig igenom den, dock var jag inte redo att återvända till skolan än. Istället valde jag att flytta till England för att jobba som aupair under en kort tid, men eftersom att mitt kontrakt var inte så bra så valde jag att flytta hem igen och sen kände jag att jag var redo att försöka börja skolan igen.
År 2012 närmade sig och jag kände att jag ville ta tag i mitt liv och försöka mig på skolan igen vilket jag gjorde.
I januari började jag en ny skola och allt kändes jätte bra, allting flöt på bra och jag trivdes jätte mycket i min nya skola och jag trodde att den är gången så kommer det verkligen att fungera bra för mig, men jag insåg inte hur fel jag hade. Efter bara någon månad kom en ny smäll som tog på mig jätte hårt, så jag valde att skriva ut mig ur skolan. Anledningen till att jag skrev ut mig från min skola var för att någon lyckades röra om i grytan så att jag och även flera vänner blev drabbade, vilket jag inte tycket var okej, så jag skrev ut mig.
Tyvärr kan jag inte ta upp det i bloggen än om händelsen eftersom att sjäva ”fallet” med skolan är inte avslutat en vilket känns jätte tråkigt, och tänker på de som är drabbade av det hela inte skulle nog uppskatta att jag går ut med det som har hänt fören, min och mina vänners rättvisa är bekräftad. Men när den väl är det så kommer jag att kunna berätta vad allt har handlat om, men just nu så berättar jag bara det här lilla.
Så hur blir det med skolan i framtiden vet jag inte riktigt, jag har fortfarande sug efter att gå klart skolan, men jag kommer absolut inte återvända till min tidigare skola. Vem vet jag kanske börja i en ny skola till hösten eller kanske till nästa år, jag vet inte än, men just nu så ska jag bara försöka njuta av mitt liv så gott jag kan.
Även jag kanske inte tog studenten i år så är jag ändå så otroligt stolt över alla mina vänner som gjorde det så vill bara säga en sak till er!
STORT GRATTIS,
NI ÄR SÅ OTROLIGT GRYMMA,
ÄNTLIGEN SÅ GJORDE NI DET!
NI TOG F*CKING STUDENTEN!
