Tänk om man kunde gräva ner sig, som i ett ide och sen komma fram när allt var bra igen för så känns det just nu pga allt som händer runt omkring mig ang min son och hans liv för att han känner att jag svikit honom när jag blev sjuk och fick en depprisionspsykos :(,men jag vill ju att han ska må bra, varför förstår han inte det jag är hans mamma men vad kan jag göra för honom på avstånd när han inte ens vill prata med mig .Men jag vill ju inget mer än att ha honom hos mig. Men fan varför skulle just han få ADHD för han vet inte vad man känner och tycker eller vet hur man ska vara bland människor och sen det med att man dras till likasinade det gör ju inte saken bättre . Just nu känns mit liv så tomt och ihåligt jag vill ju bara att min son ska få ett drägligt liv med männickor som älskar honom lika mycket som jag gör 🙂
Från den bekymrade mamman:(