Rickard kom till slut igår. Var ett jävla bråk och gap från början. Men sen blev det lugnt. Han stanna även här över natten. Och det var bra tror jag. För vi prata länge.
Men idag är det värre, har tjafsat hela morgonen 🙁 trodde det var bättre efter igår. Men tydligen inte 🙁 han vill att vi ska vara ihop, och det vill jag med såklart. Men att han ska umgås med mig när Jocke inte kan, då känns det som man duger just då. Sen när Jocke är hemma, då duger jag inte. Jag vill också att vi ska kunna umgås med andra, men jag vill inte ha skit varje dag, och skäll varje dag. Jag bröt ihop riktigt igår kväll. Kroppen orkar inte hur mycket som helst, speciellt inte utan sömn och mat. En dag kommer jag inte orka mer alls. Tyvärr.
Idag måste jag städa. Mamma tyckte det såg förjävligt ut här.. Undra varför? vet inte ens när jag städa sist. Då är det illa.
Jag hoppas verkligen allt blir bättre en dag, kanske inte just nu. Men man måste börja någonstans. Om man verkligen vill vara med varandra, så kommer det gå att reda ut allt.
Känner mig äcklig, värdelös, och jag hatar mig själv för det jag har gjort. Kommer aldrig kunna förlåta mig själv. Aldrig!
