Ett sånt jävla tjat det har blivit om Katrin’s åsikter om SATS-reklamen, hit och dit. Hade inte tänkt lägga energi nog på det att ens kommentera det, men nu är jag fan förbannad! Katrin skrev vad hon tyckte om en reklamkampanj, och vad den återspeglade utåt, vilket då i detta fallet, råkade vara en kvinna, storleken störren, som, enligt reklamen, tränat på SATS i 13 år. Frågan Katrin ställde, var helt enkelt: Vilket budskap vill SATS förmedla? Är det så här man ser ut efter 13 år hos dom?
Det blev ett jävla liv! Folk har bara kommenterat vilket pucko Katrin är, för hennes åsikters skull, och hur kan hon säga så? Hon sysslar ju med personliga påhopp!
Ja… OCH?! Jag får ta det, i princip, varje dag! Men åt andra hållet då, höra att jag är smal, och då är det plötsligt helt okej. Eller…?
Jag fattar att det Katrin skrev, kan anses som stötande mot tjockisar, men tänk på vad vi smalisar (för att använda ett motsats-ord) går igenom varje dag också! Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”Men GUD vad du är smal! Du ser ju sjuk ut!” Eller ”Du är ju smal som ett skelett, äckligt!” och så vidare. Men bara för att jag är smal, och att det, av någon vrickad anledning, är mer socialt accepterat, så är det helt okej att folk kastar detta i ansiktet på mig. Jag ska vara tacksam, le och ta emot. Men om jag kallar någon för tjock, (för att inte snacka om ifall jag skulle tillägga att jag tycker att detta är äckligt) då tar det hus i helvete. Då är jag en hemsk och elak människa, som ska tänka på alla timmar denna människan kanske spenderat att gråta över sin vikt (jajemensan, här drar vi alla med en lite rundare kropssform över samma kam, alla är i princip självmordsbenägna…) och försökt gå ned en massa kilon, och kanske kommit en bra bit på väg också! Men tänk då på alla timmar jag kanske lagt ner på att gråta över att jag är ”för” smal, att mina höftben sticker ut, revbenen syns och ryggraden som är en halvmeter längre ut än själva ryggen… Och tänk vad mycket mat jag kanske har tryckt i mig för att försöka gå upp ett par gram…
Nej, får man hoppa på en kroppsform, får man fan hoppa på alla! (Eller tvärtom då, vilket självklart skulle vara bättre.) Och jag tänker stå för att jag tycker det ser äckligt ut att vara tjock. NOTERA! Jag säger inte att tjocka människor är äckliga, men jag tycker inte att det är vackert med valkar här och där, lår som går ihop och en otajt rumpa. Jag tycker fortfarande att personen i sig är vacker, men kroppen är ingen jag skulle valt till mig själv… Man har olika ideal och uppfattningar om vad man tycker är vackert. Jag tycker att det vackraste som finns är när nyckelbenen, revbenen, höftbenen och what ever syns. Inte hur mycket som helst självklart, man ska inte gå så långt att man faktisikt är sjuk (åt något håll) men i måttlig mängd. Men precis som jag vill att folk ska acceptera det, så får jag ju acceptera att det fins människor som tycker att storleken större är mycket finare.
Skulle kunna dra detta hur långt som helst, men kommer inte skriva mer. Ville bara uttrycka min åsikt, och för att inte lämna några missförstånd, jag ser inte ner på någon, oavsett kroppstyp, hudfärg eller nationalitet. Var och en får ha sitt liv!
Puss och kram!
