Känner mig väldigt lättad. Har nyss haft ett väldigt känslosamt samtal med min mor över telefon. Vi pratade inte om det som behövdes riktigt igår, vi gick bara lite lätt in på ytan av hela jävla isberget. Men nu har jag äntligen fått tala ut om hur jag haft det alla dessa år, vad som hänt mig som hon inte vetat om över huvud taget och det känns riktigt helvetes skönt, för nu vet hon exakt allt som väldigt få personer vet om. Anledningen till att jag inte sagt något innan till henne är för att jag inte velat tynga henne, men nu vet jag att jag inte gjort det. Helt öppen ärlighet var det hela samtalet igenom. Det var så svårt att berätta men samtidigt blev jag så lättad av det att jag grät. Jag kände och visste verkligen att det var det rätta att göra och jag kommer sova riktigt gott inatt. Dessa senaste 2 ½ åren har varit ett stort blurr för mig. Jag har verkligen tappat bort mig själv totalt och jag har inte riktigt vågat säga vad jag tycker, tänker och vill till folk, vilket jag ALLTID gjorde innan. Men jag fick också ta extremt mycket skit för att jag gjorde det, jag var frispråkig och sa det ingen vågade säga men då var det också jag som fick ta hela skiten, och det är nog där jag är rädd att hamna igen.
Jag brydde mig alldeles för lite innan, och nu bryr jag mig alldeles för mycket. Jag måste hitta ett mellanting. Jag är bestämd fortfarande och man kan se små glimtar ibland från den jag var, men jag har tappat min styrka och jävlar anamma från förr. Nu måste jag försöka hitta det. Det är också därför jag skickat in en självremiss för att få träffa en kurator. Det är väldigt nyttigt att prata ut om saker, och jag måste ventilera mig väldigt ofta annars blir jag galen men det kan bli jobbigt för människor i min närhet. Då är det mycket lättare med att prata med någon som vet vad han/hon ska säga och som kan ge mig allt jag behöver för att bygga upp mig själv till det starka jag som jag brukade vara igen. Det är så himla tabu att prata om att man går till någon och pratar men så tycker jag verkligen inte det ska vara, för det är något som alla behöver någon gång i sitt liv, vissa behöver det mer och vissa behöver det mindre. Det är inte heller något jag skäms över att skriva här då detta ska handla om just mitt liv och vad som händer i det, och det inkluderar både dåliga och bra saker, jag har även ett behov av att skriva av mig. Men detta är något bra. För det är ett stort steg framåt från där jag stått och stampat frustrerat så länge nu.
Och en till bra grej, jag och älskling har diskuterat hur vi ska bo och så i Australien och vi kom fram till att vi ska skaffa husvagn! Haha, kommer bli så jävla najs att köra runt där nere från stad till stad helt fria. Underbart!
Just nu är jag jävligt glad, lycklig och lättad bara! Känns väldigt bra. Nu ska jag titta vidare på en film.
/ Ha en fin kväll alla där ute